Meritokrati på riktigt – därför har Handelshögskolan rätt

Det har väckt ont blod att Handelshögskolan i Stockholm nu för tredje året i rad använder sig av en alternativ antagningsväg. I stället för att enbart titta på toppbetyg tillåts upp till tio procent av platserna gå till sökande som bedöms utifrån personligt brev, cv och intervju. Kritiker, däribland Sverigedemokraternas Josef Fransson, menar att detta slår mot "toppstudenter" som kämpat hårt. Men det är ett missförstånd – både av vad utbildning bör vara och vad rättvisa egentligen innebär.

Alla toppar inte i samma terräng

Svensk utbildningspolitik lider av en stel syn på meriter. Det som inte kan räknas i en poängmatris anses inte existera. Men människor är inte maskiner. Två personer med olika bakgrund kan ha kämpat lika mycket, men mött helt olika hinder. Den ena kanske haft privatlärare, akademikerföräldrar och gymnasieval optimerade för meritpoäng. Den andra kanske kom till Sverige i tonåren, försörjde sin familj samtidigt som hon studerade och tog sig till slutbetyg trots språkliga och sociala barriärer.

Att den senare har sämre betyg är inte bevis på sämre potential – bara på ett smalare synsätt. Och det är just detta som Handelshögskolan nu försöker spräcka hål på.

En elitutbildning som tar ansvar

Lars Strannegård, rektor på Handelshögskolan, formulerar det träffsäkert: "Människor är bra på olika saker och min övertygelse är därför att det vore orättvist att bara ha en väg in." Det är ett mycket starkare rättviseresonemang än det Fransson för fram. För om vi menar allvar med att högre utbildning ska vara öppen för alla – inte bara de som har rätt verktyg från början – måste vi våga omvärdera vad som är en legitim merit.

Handelshögskolan är inte vilken skola som helst. Den fostrar framtida beslutsfattare inom näringsliv och offentlig sektor. En mer diversifierad studentgrupp här påverkar svensk maktstruktur decennier framåt. Att försöka skapa utrymme för individer med andra erfarenheter än den gängse övre medelklassens är inte att sänka kraven – det är att uppdatera vad vi menar med ledarskap, kompetens och samhällsnytta.

Meritokrati kräver fler måttstockar

Kritiken om att toppstudenter nekas plats låter som en självklar orättvisa. Men vem definierar vad som är en toppstudent? Betyg är inte objektiva sanningar – de mäter förmåga att prestera inom ett visst system. En person som i intervjuer visar djup analytisk förmåga, erfarenhet av att bygga företag eller ett starkt samhällsengagemang kanske just är den sortens ledare Sverige behöver. Att ge den personen plats, trots att slutbetyget är något lägre, är inte orättvist – det är en motvikt mot det som annars cementerar ojämlikhet.

Det är hög tid att sluta blanda ihop rättvisa med likformighet. Den alternativa antagningen på Handelshögskolan är inte en genväg, utan ett försök att göra rekryteringen mer rättvis i praktiken. Fler universitet borde följa deras exempel. Inte för att sänka ribban – utan för att se till att fler över huvud taget får chansen att ta sats mot den.