MAKTSKIFTE NÄRMARE ÄN MÅNGA VILL ERKÄNNA
Svensk politik går mot ett av sina mest osäkra val på länge. Konfliktlinjerna är hårda, regeringsunderlagen splittrade och förtroendet för det politiska systemet prövas från flera håll samtidigt. Ändå pekar mycket just nu mot en slutsats som blir allt svårare att bortförklara:
Det mest troliga är att Sverige får ett maktskifte efter valet.
Det betyder inte att vägen dit blir enkel. Tvärtom. Frågorna kring regeringsbildningen är stora – kanske större än på mycket länge. Men missnöjet med den moderatledda regeringen växer på flera områden samtidigt.
Ekonomin är fortfarande pressad för många hushåll. Arbetslösheten biter sig fast. Vårdköerna fortsätter att dominera debatten i regionerna. Kommuner varnar för nedskärningar inom skola och äldreomsorg. Samtidigt upplever många väljare att regeringen saknar ett tydligt framtidsprojekt för Sverige bortom kriminalpolitik och skattesänkningar.
Det är i sådana lägen regeringar brukar förlora makten.
Samtidigt är Tidösamarbetet långt ifrån stabilt. Sverigedemokraterna nöjer sig inte längre med att stå bredvid och påverka bakom kulisserna. Kravet på ministerposter är logiskt. Partiet vill visa sina väljare att stödet ska ge verklig makt tillbaka.
Men ju starkare SD blir, desto större blir också spänningarna inom högerblocket.
Liberalerna har fortfarande svårt att fullt ut acceptera SD som regeringsparti. Inom Moderaterna finns dessutom en växande oro över att partiet håller på att förlora initiativet till SD i flera centrala frågor. När SD nu talar om hälften av ministerposterna handlar det inte bara om förhandlingstaktik – det handlar om kampen om ledarskapet inom högern.
Och där finns en avgörande punkt:
Många borgerliga väljare röstade på Tidöpartierna för stabilitet och ordning. Men ju närmare valet kommer, desto tydligare blir bilden av ett regeringsunderlag som riskerar att präglas av interna konflikter om både makt och riktning.
Det betyder inte att oppositionen saknar problem. Även ett regeringsunderlag lett av Socialdemokraterna skulle bestå av partier med olika krav och prioriteringar. Vänsterpartiet vill se större ekonomiska reformer. Miljöpartiet kommer driva klimatfrågorna hårt. Och Centerpartiets roll är fortfarande svår att förutse.
Men det finns en viktig skillnad.
Magdalena Andersson går in i valrörelsen med starkare förtroendesiffror än regeringssidan som helhet. Socialdemokraterna har också lyckats positionera sig som ett parti för ekonomisk trygghet i en tid när många upplever osäkerhet i vardagen.
Historiskt är det ofta där val avgörs.
När väljare börjar känna att ekonomin inte längre fungerar för vanligt folk, att välfärden försvagas och att regeringen saknar riktning, då växer viljan till förändring. Inte nödvändigtvis av entusiasm – utan av frustration.
Det är därför mycket just nu talar för ett maktskifte.
Inte för att oppositionen är problemfri.
Inte för att alla väljare är övertygade.
Utan därför att allt fler verkar tveka på om den nuvarande regeringen verkligen har kontroll över utvecklingen i Sverige.
