Helt fel slutsats, ministern: 19-åringar behöver inte mindre distans – de behöver bättre distans

När gymnasie-, högskole- och forskningsministern antyder att "det kanske inte är rimligt" för 19-åringar att plugga på distans, förväxlas problem med lösning. Problemet är inte distans i sig – det är hur vi organiserar och stödjer den. Att dra ner på distans vore att skjuta fel mål; vi ska höja kvaliteten, nära människor och arbetsliv, med beprövade modeller som Nya Vägar och NITUS lärcentra.

Tre skäl varför slutsatsen är fel:

1. Distans utan stöd ≠ distans med stöd. NITUS-lärcentra ger studenter lokala studieplatser, teknik, tentamensservice och en utsedd kontaktperson – precis det som gör att unga inte "sitter ensamma hemma". Det här är en etablerad struktur i runt hundra kommuner.
2. Kvalitet är organiserbar. Nya Vägar har tagit fram kvalitetssdimensioner för decentraliserad högre utbildning och visar hur lärosäten och kommuner kan samleverera campusnära kvalitet – på distans.
3. Policyn brister – inte potentialen. Riksrevisionen granskar nu effektiviteten i högskolans distansutbildning och konstaterar kunskapsluckor om utbud, kostnader och resultat. Det talar för att vi bygger upp kvalitet och finansiering – inte drar ner.

Studentberättelser som visar vad som funkar

• "Vi vill stanna och jobba här." Tre studenter på Campus Västervik (socialpsykiatrisk vård) flyttade till orten för studier och vill etablera sig lokalt – ett kvitto på hur decentraliserade utbildningar stärker både ungas motivation och kommunernas kompetensförsörjning.
• "Distans – men inte ensam." Campus Dalsland beskriver hur föreläsningar direktsänds, med möjlighet till dialog i realtid i en lokal studiemiljö. Sjuksköterskestudenten Amanda berättar i deras film om hur upplägget fungerar i praktiken – distans med gemenskap.

Vad de här rösterna visar: unga studenter klarar distans utmärkt när de får lokal struktur, socialt sammanhang och tät kontakt med lärosätet – det vill säga Nya Vägar-logiken i vardagen.

Kommuner som levererar kvalitet nära studenten

• Campus Västervik: Lokalt campus som i partnerskap med Högskolan Väst driver program och kurser där föreläsningar direktsänds till campus – med lokal handledning och service.
• Campus Dalsland: Fyra kommuner har byggt Campus Dalsland med tydlig budget, finansiering och roller dokumenterade – en handfast modell som gör utbildning möjlig där människor bor.
• Campus Skellefteå: Kommunen säkrar bostadsgaranti och utvecklar lärmiljöer som lockar och behåller studenter – ett konkret exempel på hur lokala villkor kring distansstudier görs studievänliga.

Lärdom: när kommunen tar ansvar för miljön (bostad, lokaler, teknik) och lärosätet tar ansvar för pedagogiken, uppstår den "tredje platsen" för högre utbildning – varken ensam hemma eller anonym massföreläsning, utan ett Lokalt Campus!.

Forskning, kvalitet och finansiering: Nya Vägar visar vägen

• Kvalitet går att specificera och följa upp. Nya Vägar har samlat erfarenheter från Campus Västervik och Campus Skellefteå, och pekar ut kvalitetssdimensioner för decentraliserade lärmiljöer (t.ex. stödstrukturer, handledning, teknik, progression).
• UKÄ & MYH bekräftar behovet av lärcentra. UKÄ:s genomlysning av distansutbildning och MYH:s rapport om lärcentra visar att lokala lärmiljöer kan vara ett viktigt komplement för breddad rekrytering, tillgänglighet och kompetensförsörjning – dvs. precis det som efterfrågas.
• Bygg system – inte ad hoc. Riksrevisionens pågående granskning handlar om effektivitet, utbud och kostnader. Svar finns delvis redan i Nya Vägar:
  Förslag: 190 000 kr per utbildningsplats till lärosätet samt 30 000 kr per plats till kommunen/lärcentrum för lokalt stöd. Det här är en förutsägbar, skalbar finansieringsnyckel som gynnar kvalitet och genomströmning.

Slutsats och uppmaning

Att insinuera att 19-åringar inte "klarar" distans riskerar att krympa ungas möjligheter och landsbygdens kompetensförsörjning. Den moderna frågan är inte om distans – utan hur. Svaret finns redan i Nya Vägar (standarder, finansiering, kvalitetsmått) och NITUS (lärcentra som ger det där viktiga "tredje rummet"). Gör detta till en del av högskolesystemet, med statlig finansiering, i stället för att dra fel slutsatser om unga och distans.