Liberalernas kurs v/s “svenskar i allmänhet”
DN/Ipsos visar att bara 2 % stödjer Liberalerna i juni, och ett tydligt skäl är SD-samarbetet omni.se. Kritiker bland gemene man frågar sig: "Hur kan Liberalernas värderingar inkludera SD-väljare?" Det stämmer dåligt med liberalismens tolerans och pluralism. Många känner att partiet svek sina rödgröna väljare och övergav sina gränser för att behålla makt, vilket skapar misstro.
Öppen kritik från partiet och väljare
Stockholmsdistriktet inom Liberalerna har uttryckt hård kritik mot Tidöavtalet och krävde till och med en medlemsomröstning om samarbetet med Sverigedemokraterna. Flera framträdande liberaler har tagit offentligt avstånd från utvecklingen. Tidigare EU-kommissionären Cecilia Malmström och före detta ministern Birgitta Ohlsson har lämnat partiet i protest mot vad de ser som en ideologisk förskjutning bort från liberalismens kärna.
Det är inte bara inom partiet som frustrationen bubblar. I möten, debattartiklar och sociala medier har en återkommande röst hörts bland tidigare sympatisörer:
"Det här är inte det liberala parti vi kände."
Orden rymmer både besvikelse och sorg. Många väljare menar att Liberalernas uppgörelse med SD innebär ett grundläggande svek mot partiets historiska identitet – en identitet som byggt på tolerans, individens okränkbarhet och respekt för mänskliga rättigheter. Istället uppfattas partiet i dag som en möjliggörare för en auktoritär högersväng i svensk politik.
Liberalernas senaste politiska manövrer har skapat ett betydande glapp mellan partiets officiella program och vad "svenskar i allmänhet" efterfrågar. Förslag som att kartlägga invandrares värderingar möts av stark motvilja – enligt Demoskop är en majoritet skeptisk till integrationsåtgärder som upplevs kränka individens integritet. Många undrar varför man ska mäta åsikter när vi redan har det mesta dokumenterat genom etablerade forskningsstudier.
Att Liberalerna ingått i regeringsunderlag tillsammans med Sverigedemokraterna har sannerligen format bilden av partiet. DN/Ipsos visar att bara 2 % i juni 2025 ger sitt stöd – och huvudanledningen är samarbetet med SD. Väljarna frågar sig helt enkelt:
"Hur kan ett parti som säger sig stå för tolerans släppa in SD:s strikta invandrings- och kriminalpolitik i regeringsboken?"
Här krockar liberalismens kärnvärde om individens lika värde med en politik som många upplever som kollektivistisk och uteslutande. Den kompromiss som gjorts för att nå makt har på kort sikt gett inflytande – men på längre sikt sluggerat partiets ideologiska trovärdighet.
Liberalernas skolpolitik betonar mer undervisningstid, tidiga nationella prov och större valfrihet. Tanken är att stärka individens framtida handlingsutrymme genom kunskap och konkurrens. Kritiker menar dock att tidiga betyg riskerar öka segregation och att marknadsdrivna friskolor ibland prioriterar vinst framför elevens bästa. Forskning visar att tidig betygsättning kan leda till sämre långsiktiga resultat för elever i svagare socioekonomiska områden.
Liberalerna försvarar konstnärlig frihet och vill stå emot censur, vilket ligger i linje med liberal yttrandefrihet. Ändå märks en viss eftergift när kontroversiella utställningar eller pjäser möter hård kritik – partiet drar sig ibland för att ta strid, vilket ses som mesigt av kulturvänstern.
Med satsningar på skattesänkningar för arbete, teknik för klimatet och kärnkraft framstår Liberalernas ekonomiska agenda som tydligt marknadsliberal, men med löften om socialt ansvar. Samtidigt finns en varningsklocka: om skattesänkningarna urholkar grundfinansieringen av vård, skola och omsorg riskerar ekvationen "lägre skatt = större frihet" att slå fel. Som ekonomiprofessorn John Maynard Keynes lär ha sagt:
"The avoidance of taxes is the only intellectual pursuit that still carries a reward."
En skarp påminnelse om att det inte räcker med att sänka skatten – det handlar om hur vi använder de resurser vi faktiskt får in.
Liberalernas politik rymmer många genuint liberala inslag – skolval, marknadslösningar, kultur- och yttrandefrihet, samt en långsiktig vision för EU. Men de kompromisser som tagits för att delta i regeringsmakten, inte minst genom samarbetet med SD och Tidöavtalet, har skapat en identitetskris. Svenska väljare vill ha ett liberalt parti som smakar av frihet och tolerans – inte ett som anammar strikta kollektivistiska eller auktoritära inslag.
För att återvinna förtroendet måste Liberalerna:
Återinföra tydliga "röda linjer" mot SD:s politik
Liberalerna behöver markera vilka grundläggande fri- och rättigheter som aldrig kan förhandlas bort, exempelvis tolerans, mänskliga rättigheter och ett öppet samhälle.Minska paternalistiska inslag i integrations- och skolpolitik
I stället för att detaljstyra människors val (språktest, tidiga prov, fastspikade läroplaner) bör politiken handla om att skapa förutsättningar – riktat stöd, flexibla utbildningsvägar och verklig valfrihet.
Endast genom att återgå till dessa principer — individuell frihet, tillit och möjliggörande stöd — kan Liberalerna återerövra både sin ideologiska kompass och väljarnas förtroende.
Kent Vallén, obotlig socialdeokrat (som ändå vill ge liberalerna en chans att överleva)