“Liberalerna i kris – varför Mohamsson har långt kvar att andas ut”

När Liberalerna (L) i Uppsala kraftfullt tar strid mot partiledningens linje om samarbete med Sverigedemokraterna (SD), är det mer än bara ett lokalt uppror. Det är ett symptom på en djupare spricka inom partiet — och det är en spricka som Simona Mohamsson måste hantera med yttersta försiktighet.

1. Länsförbunden samlar motstånd

Det är inte bara Uppsala som höjer rösten. I Jönköpings län kräver liberaler att partiet bryter samarbetet med SD, och menar att Tidö-samarbetet hotar Liberalernas identitet. I Göteborg går man åt motsatt håll – där lokala liberaler, ledda av Axel Darvik, vill fördjupa samarbetet med SD i kommunpolitiken.

Samtidigt varnar minst 58 liberaler i ett internt upprop för att samarbetet med SD kan "utplåna" partiet. Denna organisering på länsnivå är inte marginell – den visar ett brett och ideologiskt rotat motstånd.

2. Värderingskonflikten – inte bara pragmatik

Kritiker som Karin Karlsbro lyfter att samarbetet med SD inte bara är en taktisk fråga — det är en principfråga. Hon beskriver SD som ett hot mot liberala värderingar, särskilt vad gäller europeisk politik. För både medlemmar och väljare som ser L som ett värdeparti, kan en öppning mot SD kännas som ett svek.

Det finns en tydlig ideologisk spänning: å ena sidan vill vissa liberaler maximera inflytande genom samarbete; å andra sidan vill principfästa liberalism som något oförändrat och självständigt. Denna konflikt går djupt och riskerar att splittra partiet.

3. Partiledningens tajta situation

Simona Mohamsson har försökt balansera budskapet: hon säger att samarbetet "funkar bra" i vissa frågor, men att hon inte vill släppa in SD i regeringen. Men det är inte alla som köper hennes linje. Internt finns dokumenterade krav på att ta bort "röda linjer" och öppna upp för mer formellt samarbete med SD.

Dessutom har beslut om partiets vägval i fråga om SD skjutits upp, vilket tyder på att partistyrelsen känner av trycket från medlemmarna och länsförbunden. Det är tydligt att Mohamsson sitter i en nageltrång: om hon backar kan hon ses som svag, men om hon fortsätter riskerar hon att alienera stora delar av partiet.

4. Kampen om partiets själ och framtid

Vad som står på spel är inte bara vilka samarbeten L ska ingå på kort sikt, utan vilken identitet partiet ska ha framöver. För många liberaler är stödet till SD ett existentialt hot: det handlar inte bara om taktik, utan om liberalismens kärna. Om L ger för mycket efter kan man riskera att bli en "liberal dörrmatta" snarare än ett tydligt värdeparti.

Samtidigt, med L:s svaga opinionssiffror, kan vissa ledare argumentera att pragmatism är enda vägen till inflytande. Men den vägen är riskabel — inte minst för ett parti med stark ideologisk tradition.

5. Slutsats: Andas inte ut än, Mohamsson

Simona Mohamsson har tagit ett strategiskt kliv genom att vilja bevara samarbetet med SD, men samtidigt stänga dörren för ministerposter. Det är ett försökt att balansera makt och värderingar. Men motståndet på lokal nivå är intensivt och brett, och många länsförbund ser inte bara en politisk risk – de ser ett värdemässigt svek.

För att överleva och ena partiet behöver Mohamsson inte bara pragmatiska kompromisser, utan en politisk vision som kan övertyga de liberaler som ser SD som ett fundamentalt felsteg. Det är långt kvar till en definitiv seger — och rekonstruktionen av L:s själ kommer att vara både svår och avgörande.