Låt inte ideologi förstöra en redan utsatt arbetsmarknad

Kristdemokraterna vill lägga ner Arbetsförmedlingen. Det låter kanske radikalt – men det är inte modigt. Det är ansvarslöst.

I en debattartikel i Svenska Dagbladet den 31 juli föreslår två KD-politiker att hela Arbetsförmedlingen ska avvecklas och att ansvaret för arbetsmarknadsinsatser ska föras över till kommunerna. Det sägs vara en reform för "närhet och effektivitet". I verkligheten är det en ideologiskt driven reform som riskerar att öka ojämlikheten, skapa nya kostnader och kasta in både arbetssökande och kommunala tjänstepersoner i en ny byråkratisk röra.

Kommunerna är inte rustade för detta

Förslaget förutsätter att Sveriges 290 kommuner har kapacitet att själva bygga upp fungerande arbetsmarknadsenheter med tillgång till det arbetsgivarnätverk, den samlade statistik och de nationella kompetenskartläggningar som Arbetsförmedlingen idag ansvarar för. Men verkligheten är att kommunernas förutsättningar varierar dramatiskt. En liten glesbygdskommun med redan pressad ekonomi och personalbrist kommer aldrig kunna erbjuda samma stöd som en större stad. Det innebär att den som förlorar jobbet får olika stöd – beroende på var hen bor. Det är orättvist och ineffektivt.

Ett dyrt systemskifte – utan belägg

Kristdemokraternas förslag saknar kostnadsanalys. Vad händer med IT-system, samordning av ersättningar, matchningsstatistik och tillgång till yrkesvägledning? Hur ska kommunerna själva hantera samverkan med Försäkringskassan, Migrationsverket och andra aktörer som idag sker inom ramen för Arbetsförmedlingens struktur? Erfarenheter från reformen med fristående matchningsaktörer visar att goda intentioner lätt förvandlas till dyra experiment – och att det inte automatiskt leder till fler människor i arbete.

Staten har ett ansvar – och en roll

Att KD vill upplösa en av statens centrala institutioner för arbetsmarknadspolitik säger något om partiets tilltro till gemensamma lösningar. Men staten har inte bara ett ansvar att se till att arbetslösa får stöd – utan också att näringslivet får tillgång till kompetens, att matchningen fungerar nationellt, och att data om sysselsättning och bristyrken samlas in. Arbetsförmedlingen har brister, men den fyller en funktion som inte kan ersättas av 290 olika kommunala lösningar.

Ett återfall i 1990-talets kommunalexperiment

Det KD nu föreslår liknar de havererade försöken under 1990-talet att kommunalisera andra delar av statens ansvar – inte minst socialförsäkringsadministration och arbetsmarknadsprogram. Det slutade med bristande rättssäkerhet, skenande kostnader och krav på återstatliggörande.

Att decentralisera allt är inte automatiskt att göra det bättre. Tvärtom riskerar man att underminera likvärdigheten i ett redan ansträngt trygghetssystem.

Kristdemokraternas förslag att lägga ner Arbetsförmedlingen är inte en lösning. Det är en reträtt. Istället borde vi tala om hur Arbetsförmedlingen kan reformeras med ökad lokal närvaro, bättre samverkan och stärkt kompetens – men fortfarande som en statlig garant för att ingen lämnas utan stöd, oavsett var man bor.