Kunskap utan gränser – nu krävs en nationell satsning på distansutbildning
Sommaren 2025 markerar ett styrkebesked för det svenska utbildningsväsendet. Trots ett minskat kursutbud har rekordmånga sökt till sommarkurser på universitet och högskolor. Det starka intresset bekräftar något som många av oss länge sett i praktiken: att tillgänglig, flexibel utbildning är avgörande för individens utveckling, för ett inkluderande arbetsliv och för hela Sveriges framtid.
Men för att förverkliga potentialen fullt ut krävs nu en politisk kursändring. Distansutbildningen måste ta steget från undantag till självklart nav i svensk kunskapspolitik.
Ett Sverige där fler får plats
Vi vet att många som söker sig till distansutbildningar inte är traditionella heltidsstudenter på campus. De är vårdbiträden som vill vidareutbilda sig till sjuksköterskor. De är småbarnsföräldrar, nyanlända, omställningsarbetande i industrin, deltidsarbetande ungdomar på mindre orter och seniorer med törst på ny kunskap. De bor inte alltid nära ett lärosäte – men de är precis lika mycket Sveriges framtid.
I den nystartade föreningen Nya Vägar För utbildning och forskning - I hela landet, som samlar lärosäten och kommuner i hela landet, påtalar man vikten av att bygga ut och kvalitetssäkra högre utbildning på distans. Med utgångspunkt i verkligheten på mindre orter och i regioner långt från de klassiska universitetsstäderna, visar de hur utbildning på distans är en avgörande länk mellan människor och möjligheter.
De lyfter också hur just lokalt anpassade studiecentra, regional samverkan och tillgänglig distanspedagogik kan minska utbildningsklyftor, stärka kompetensförsörjningen och motverka utflyttning. Det här är inte bara bra utbildningspolitik – det är hållbar regionalpolitik och socialt ansvar i praktiken.
Distansutbildningens potential – och politikens ansvar
Trots dess ökande betydelse behandlas distansutbildningen fortfarande som ett komplement snarare än en självklar del av den högre utbildningen. Finansieringsmodeller, kvalitetsstyrning och innovationsstöd är ofta anpassade efter campuslogik. Det är en tröghet som nu håller tillbaka hela systemet.
Men distansutbildning handlar inte om att förpassa studenter till ensamhet framför en skärm. Det handlar om att erbjuda fler vägar in – där individen inte tvingas flytta, säga upp sig eller lägga hela livet på paus för att utbilda sig. Det handlar om att universitetens kvalitet, kompetens och resurser blir tillgängliga i hela landet. Det handlar om att ge människor fler chanser – inte färre.
Vad som krävs nu:
Ett långsiktigt politiskt uppdrag till lärosätena att bygga ut och kvalitetssäkra distansutbildningar. Det måste vara ett strategiskt, inte ad hoc-betonat, åtagande.
Resurser för pedagogisk utveckling, digital infrastruktur och stödjande lärmiljöer – inklusive i samverkan med kommunala lärcentrum.
Säkerställ att styrning och finansiering av högre utbildning premierar tillgänglighet och inkludering – inte bara studiepoäng per campus.
En nationell samordning där exempelvis Nya Vägar och lärcentrum får tydliga roller i att utveckla modeller för regionalt närvarande distansutbildning.
En chans vi inte har råd att missa
Sverige står inför omfattande omställningar – inte minst vad gäller klimat, digitalisering och demografi. Alla dessa kräver att fler människor kan vidareutbilda sig, byta bana och bidra på nya sätt. Då kan vi inte fortsätta med en utbildningsmodell som gör det svårare att ställa om i glesbygd än i storstad.
Fler söker sig till sommarkurserna – inte för att de måste, utan för att de vill. Det är ett kvitto på viljan till kunskap. Nu måste viljan från politiken matcha det engagemanget. Kunskap är inte bara något vi ska komma åt i rätt ålder, på rätt plats, i rätt tid. Kunskap måste finnas där människor finns – oavsett tid, plats och livssituation.
Därför måste Sverige nu ta nästa steg. Låt inte distansutbildningen förbli ett nödvändigt komplement – låt den bli en bärande del av en modern, demokratisk och jämlik högre utbildning.