Kulturkanon väcker debatt

Kritik mot förslaget

• Aftonbladet beskriver projektet som ett "kraftfullt slag i luften" i en tid då Sveriges kultursektor är i kris, med nedskärningar inom kulturskolor och folkbildning. Debattörer som Josefin de Gregorio och Victor Malm har ändrat uppfattning och menar att projektet är meningslöst och en distraktion från verklig kulturpolitik. Svenska Akademien har vägrat delta och kallat kanoninitiativet för ett uttryck av makt och elitism .
• Omni rapporterar att kulturledarskribenter avfärdar förslaget som en "potemkinkuliss"—en symbolhandling utan substans—särskilt i ljuset av åtgärder som minskar stöd till folkbildningen .
• S-politikern Lawen Redar anser att satsningar på skola och folkbildning borde prioriteras framför en kulturkanon, som enligt henne framstår som politiskt debattprojekt snarare än ett seriöst kulturinitiativ .

Försvar av kanonen

• Professorn Daniel Waldenström, medlem i kommittén bakom kulturkanonen, framhåller att debatten i sig är värdefull och ser listan som ett hjälpmedel inom skolan – särskilt för unga och nyanlända att bättre förstå svensk kultur. Han poängterar att kanonen omfattar både konstformer och samhällsaspekter som lag, religion och ekonomi .

Demokratisk legitimitet & representation

• Lars Trägårdh, som leder utredningen bakom kulturkanonen, menar öppet att projektet kan föra tankarna till ett nationalistiskt uppfostringsprojekt. Han accepterar termen "demokratisk nationalism" och lyfter att det handlar om medborgarskap snarare än etnicitet .
• Nationella minoriteter (samer, tornedalingar, sverigefinnar m.fl.) riktar kraftig kritik mot utredningen, och menar att de utestängts från inflytande trots lagstadgade rättigheter att medverka i kulturella processer som berör dem. Vissa beskriver det som ett "fortsatt förtryck" .
• Marlen Eskander, tidigare medlem i kommittén, lämnade projektet med motiveringen att arbetet blivit för subjektivt och otillräckligt transparent .

Ideologisk kritik – kanon som exkludering

• En debattartikel i Göteborgs-Posten beskriver kulturkanonen som ett verktyg i ett "kulturkrig", där poängen är att definiera en svensk identitet i kontrast mot "de andra". Det ses som en inskränkning i ett samhälle präglat av globalt kulturutbyte och öppna referenser .
• Anna Victoria Hallberg, litteraturforskare, ser en potentiell vinst i att kanondiskussionen kan rikta politisk uppmärksamhet mot främjandet av läsande och kultur, men varnar samtidigt för att kanoniserad konst lätt görs till ett pedagogiskt verktyg snarare än att värna konstnärens autonomi .
• Dan Berg menar att kulturkanonen bromsar kulturell utveckling och undergräver behovet av nya tolkningar och avantgardistiska uttryck – den riskerar att bli ett statligt instrument för normförmedling snarare än kulturförnyelse .