Kulturbudgeten 2025: När landsbygdens scener tystnar
Regeringens kulturbudget för 2025 är på pappret en blandning av små positiva inslag och tyst underfinansiering. Men bakom siffrorna döljer sig en större fråga: vart är den svenska kulturpolitiken egentligen på väg? Och framför allt – för vem?
Det totala stödet till kulturen ligger i stort sett stilla. Vissa mindre satsningar har presenterats, som 50 miljoner årligen till Skapande skola och 10 miljoner till läsfrämjande arbete. Men mycket av detta är projektmedel, inte långsiktigt stöd till den strukturella infrastruktur som kulturlivet faktiskt vilar på.
Samtidigt kommer studieförbunden fortsatt att drabbas hårt. Det handlar om nedskärningar på cirka 100 miljoner – neddragningar som slår rakt mot folkbildningen, ofta i de delar av landet där det offentliga kulturlivet annars är glest. För många kommuner är studieförbundens lokaler den enda platsen där människor kan mötas över generations- och klassgränser i kulturens namn.
Även de regionala kulturinstitutionerna – länsteatrar, muséer och fria aktörer – rapporterar svårigheter att hålla i gång verksamheten. Inga tydliga tillskott syns till. Istället ökar trycket, och flera av de mindre scenerna och museerna hotas av tystnad. Länsteatrarnas ordförande uttryckte det tydligt tidigare i år: kulturbudgeten skickar en signal om att kultur utanför storstäderna inte prioriteras.
Att samtidigt vissa stora institutioner i Stockholm får marginella tillskott förstärker bilden av en växande kulturell obalans mellan centrum och periferi. Kulturpolitiken riskerar att bli ännu en arena där stad och land dras isär.
Det är också anmärkningsvärt att regeringen, mitt i denna kritik, driver fram en omstrukturering där Moderna Museet, ArkDes och Statens konstråd föreslås slås ihop under en gemensam myndighet. Kritiker menar att detta ytterligare riskerar att minska bredden och självständigheten inom kultursektorn – samtidigt som stödet till de mindre aktörerna förblir otillräckligt.
Sammantaget lämnar årets kulturbudget en hel del frågor efter sig. Inte minst denna:
Vad händer med ett land där det bara är i storstäderna som kulturen får plats att andas?