Kritik mot mediebevakningen av Gaza – över 500 svenska skribenter går samman
Det är ett ovanligt upprop – inte bara till omfattningen, utan också till karaktären. Över 500 svenska journalister, författare, akademiker och skribenter har undertecknat en debattartikel i Expressen där de gemensamt riktar skarp kritik mot hur svenska medier rapporterar om Israels krigföring i Gaza. Under rubriken "500 i upprop – kraven på Gaza-bevakningen" formuleras fyra krav, och debattörerna manar till ett mer nyanserat och konsekvent språkbruk i rapporteringen.
Fyra tydliga krav
Uppropets kärna är fyra punkter:
- Att medierna ska rapportera om kriget i Gaza med samma allvar och tydlighet som om andra krig, särskilt när det gäller civila offer och krigsbrott.
- Att folkrättsbrott som begås av Israel namnges och förklaras på samma sätt som brott i andra konflikter.
- Att redaktionerna är noggranna med källkritik även i konfliktens tidiga skeden – och särskilt i uttalanden från krigförande parter.
- Att israeliska röster som ifrågasätter kriget också lyfts fram – i enlighet med journalistikens uppgift att ge en bredare bild.
Uppropet gör samtidigt klart att det inte är en fråga om att förenkla eller favorisera en sida – utan om att journalistikens egna principer ska gälla konsekvent, också i denna ytterst laddade konflikt.
Kända namn bland undertecknarna
Bland undertecknarna finns flera välkända röster i det svenska offentliga samtalet:
Författaren Mårten Sandén, tidigare ledamot av Svenska barnboksakademin, professorerna Shahram Khosravi och Stefan Jonsson, kulturskribenten Ann Ighe, poeten Athena Farrokhzad, författaren och journalisten Lawen Mohtadi, samt dramatikern America Vera-Zavala – för att bara nämna några.
Flera av dessa har tidigare uttryckt oro över hur medier ofta tenderar att återge Israels version av händelseförloppet snabbare och mer oreserverat än den palestinska. Debattörerna betonar att den journalistiska skyldigheten att granska makt inte kan sättas ur spel bara för att en konflikt är politiskt känslig.
Debatt som väcker motreaktioner
Uppropet har inte passerat obemärkt. På sociala medier möts det både med applåder och med hård kritik. Vissa röster menar att det utgör ett ensidigt angrepp på Israel, medan andra ser det som ett nödvändigt försvar för grundläggande journalistiska ideal.
Från mediebranschen är det än så länge tyst, även om enskilda journalister uttryckt stöd i privata kanaler. Det återstår att se om något större redaktionellt svar kommer – eller om uppropet kommer att tystas ner.
Ett växande tryck på medierna?
Uppropet speglar något större: ett växande missnöje med hur kriget i Gaza rapporteras, inte bara i Sverige utan även internationellt. I en tid då tiotusentals civila dödats i Israels attacker och FN:s egna rapporter talar om att Gazas infrastruktur och sjukvårdssystem kollapsat, växer kraven på att även medierna ska granskas.
Oavsett vad man tycker om uppropet är det ett tecken i tiden. När över 500 svenska röster – bland dem många mediearbetare själva – samtidigt uttrycker oro för journalistikens trovärdighet, då förtjänar det att tas på allvar.
När journalistiken sviker sin uppgift
Det som gör uppropet särskilt angeläget är inte bara det som sägs – utan tystnaden det bryter igenom. För i en tid när bilderna från Gaza visar sönderbombade skolor, döda barn och en befolkning på flykt utan någonstans att ta vägen, är det påfallande hur ofta rapporteringen reduceras till "raketutbyte" eller "militära mål".
Att kalla ett folkrättsbrott vid dess rätta namn borde inte vara ett ställningstagande. Det borde vara ett journalistiskt fundament. Men när maktens narrativ ges tolkningsföreträde, när språket tvättas rent och civila dödsoffer avpersonifieras, då blir det en form av medskyldighet – inte i våldet, men i det språkliga maskineri som normaliserar våldet.
Uppropet är därmed inte bara en vädjan till medierna – det är en påminnelse om journalistikens demokratiska uppdrag. Att granska. Att ge röst åt dem som drabbas. Att våga sätta namn på förövare, även när dessa är västvärldens allierade.
För i varje undviket ordval, i varje tystad analys, förlorar vi inte bara trovärdighet. Vi förlorar också något av vår moraliska kompass. Och det är ett högt pris – för medierna, för demokratin, och för de människor vars verklighet förtjänar att bli berättad.