Israels mord på journalister — varför Netanyahu måste hållas ansvarig

Natten mot måndagen riktades ännu en dödlig stöt mot ett av de sista fönstren ut mot verkligheten från Gaza. En tältuppställning för journalister utanför al-Shifa-sjukhuset träffades i en israelisk attack; bland de döda finns den välkände Al-Jazeera-reportern Anas al-Sharif och flera kollegor. Att journalister — personer vars enda "vapen" är kamera och penna — skickas till gravhögen kräver inte bara sorg och vrede. Det kräver politiskt ansvar och rättsligt efterspel.

Benjamin Netanyahus linje under kriget har varit tydlig: maximalt militärt tryck, acceptans för omfattande civila lidanden och ett retoriskt mönster där kritiker och oberoende röster misstänkliggörs eller tystas. När staten hävdar att en journalist "var en ledare i en Hamas-cell" utan att lägga fram öppet verifierbara bevis, handlar det inte bara om ett rykte — det är en tyst metod att legitimera riktade dödsslag mot de som dokumenterar krigets pris. Det är en farlig normalisering.

Konsekvenserna är flera. För det första urholkas pressfriheten i en region där oberoende rapportering redan är skör. För det andra undermineras det internationella rättssystemet: om stater fritt pekar ut och eliminerar journalister utan transparens, försvagas skyddet för civila och försvinner gränsen mellan militär nödvändighet och godtyckligt våld. Organisationer som CPJ, Amnesty och RSF ropar på utredningar — deras krav måste tas på allvar, inte avfärdas som "propaganda".

Det internationella svaret börjar komma: Tyskland har redan pausat leveranser av materiel som kan användas i Gaza, och FN har varnande ord om humanitär kollaps vid en fullskalig offensiv. Dessa åtgärder visar att världens tålamod inte är oändligt — de visar också att politiska kostnader kan bli verkliga om israeliska militära beslut fortsätter att drabba civila och de som försöker berätta om deras öde. Ett flertal pressfrihetsorganisationer och människorättsorgan har kraftigt fördömt dödandet och uttryckt oro över en trend där journalister pekas ut som kombattanter utan offentliggjorda bevis (CPJ, RSF, Amnesty m.fl.).

För Netanyahu borde frågan inte vara hur han kan rättfärdiga nästa offensiv. Frågan borde vara hur han tänker återställa trovärdighet: till världssamfundet, till internationell rätt och — kanske viktigast — till en israelisk moral som uppges vila på värnandet av oskyldiga. Att döda journalister, att peka ut dem utan bevis, är inte strategi — det är symptom på en maktapparat som tappat kontakten med sina egna rättsprinciper.

Kräv oberoende utredningar. Kräv att bevis publiceras. Kräv att politiska ledare — inklusive Netanyahu — ställs till svars om det visar sig att civila och journalister dödats utan laglig grund. Annars riskerar vi fler nätter med tystnad från Gaza: inte för att det inte finns röster där, utan för att vi tillåter att de tystas.