Israel kokar – gisslanfrågan pressar Netanyahu
Tusentals israeler fyllde gatorna under helgen i en landsomfattande protest för att kräva frigivning av de israeliska gisslan som fortfarande hålls av Hamas i Gaza. Demonstrationerna började på lördagskvällen den 16 augusti och fortsatte under söndagen den 17 augusti, då de kulminerade i Jerusalem. Motorvägen mellan Tel Aviv och Jerusalem blockerades och polisen använde vattenkanoner för att skingra folkmassan.
Solidaritet över partigränserna
En av de mest framträdande rösterna bland demonstranterna är den fackliga ledaren Arnon Bar-David, som i en intervju med Times of Israel beskrev protesten som en solidaritetsaktion:
"Det här är inte en höger- eller vänsterfråga. Det handlar om att få hem människor."
President Isaac Herzog talade också till folkmassan och betonade att varenda israel vill att de gisslantagna ska återvända hem. Cirka 50 israeler hålls fortfarande av Hamas och av dessa bedöms minst 20 vara vid liv.
"Vi har inte glömt er. Vi gör allt vi kan för att få hem er."
Detta understryker att demonstranternas krav inte är politiskt färgade utan grundar sig i ett gemensamt behov av att rädda liv, vilket skiljer sig från de traditionella politiska motsättningarna i Israel.
Netanyahus hårda svar
Premiärminister Benjamin Netanyahu har reagerat med ovanligt hårda ord. Han menar att protesterna stärker Hamas förhandlingsposition och riskerar att säkerställa att "fasorna från den 7 oktober upprepas". Strategin är välbekant: att måla avvikande röster som ett hot mot nationens säkerhet. Men nu handlar det om verkliga människor – familjer som fortfarande väntar på att deras nära ska komma hem.
Samhällsklyftorna fördjupas
Demonstrationerna visar på en växande spricka i det israeliska samhället. Kriget mot Hamas har länge haft ett brett stöd, men med tiden blir konsekvenserna allt mer påtagliga: hundratals döda soldater, en pressad ekonomi, diplomatiska spänningar – och gisslan som ännu inte återvänt. Blockerade motorvägar och vattenkanoner i Jerusalem är tydliga tecken på att tålamodet rinner ut.
Ett existentiellt vägval
Netanyahu står inför ett dilemma:
- Fortsätta kriget och riskera att uppfattas som likgiltig inför gisslans öde.
- Öppna för en kompromiss med Hamas och därmed undergräva sin egen linje om total seger.
Gisslanfrågan är inte en sidohistoria – den är krigets centrala nerv och har potential att förändra hela Israels inrikespolitiska landskap. Demonstrationerna visar att solidaritet över partigränser kan förena folket, men också utmana regeringen på ett sätt som kan påverka Netanyahu politiskt och strategiskt.
Israel står i dag mitt i en dubbel kamp – mot Hamas i Gaza och mot de egna inre motsättningarna. Helgens protester visar att gisslanfrågan inte kan ignoreras. För Netanyahu innebär detta att kriget som definierats som en kamp för nationens överlevnad också, i högsta grad, blivit en kamp om hans egen politiska överlevnad.