Hur ska man tolka Nooshi Dadgostars intervju i Aftonbladet

I sin intervju med Aftonbladet den 27 juni markerar Nooshi Dadgostar en helt ny och mer offensiv linje för Vänsterpartiet: partiet kommer inte längre agera stödparti om man inte själv ingår i regeringen efter valet 2026. Sett ur ett socialdemokratiskt perspektiv väcker detta både möjligheter och allvarliga varningsflaggor.

1. Starka reformvisioner – men risk för att splittra rödgrönt samarbete

Dadgostar lyfter viktiga frågor – höga levnadskostnader, offentliga investeringar, vinstfria välfärdsmodeller – som ligger helt i linje med S fördjupade välfärdssatsningar. Att V nu vill ta plats i regeringen för att påverka direkt kan ge kraft åt gemensamma reformer, inte minst kring bostads- och arbetsmarknadspolitik.

Men ultimatumet om "fälla varje regering" där V inte ingår riskerar att riva sönder det nödvändiga förtroendet mellan de rödgröna partierna. Erfarenheterna från Januariavtalet visar att reformarbete kräver långsiktiga kompromisser. Om varje beslut blir ett förhandlingsverktyg för att utlösa misstroende kan det leda till politisk instabilitet – och i förlängningen ge utrymme för borgerlig återkomst.

2. Vinstfri välfärd vs. realpolitisk balansgång

Dadgostar framhåller att känsliga verksamheter som HVB-hem och personlig assistans bör förstatligas helt. Socialdemokraterna delar förståelsen för att vinstjakten i välfärden måste begränsas. Men S vet att en snabb omställning kräver såväl robusta finansieringsmodeller som brett parlamentariskt stöd. Att ställa hårda ultimatum inför nästa mandatperiod kan avskräcka C och L från att ingå i ett rödgrönt block – och i slutändan försvaga den breda majoritet i riksdagen som behövs för stora välfärdsreformer.

3. Strategisk positionering men risk för allmän misstro

Genom att positionera V som ett kravställande regeringsparti snarare än stödparti vill Dadgostar stärka sitt eget partis förhandlingsläge och tydliggöra skillnader gentemot S och MP. Socialdemokraterna välkomnar en tydligare profil för Vänsterpartiet – det är sundt att alla parter vet var de står. Samtidigt riskerar förändrade spelregler att trötta ut väljare och skapa överdriven misstro mot den rödgröna alliansen. Om tungan ständigt hålls mot den rödgröna foten kan fokus skifta bort från de stora samhällsproblemen – som en åldrande befolkning, klimatomställning och bostadsbrist.

4. Vägen framåt: dialog och helhetssyn

Socialdemokraterna behöver nu ta initiativ till en fördjupad dialog där de rödgröna partiernas gemensamma plattform definieras före ultimatum ställs. Även om nya styrkeförhållanden talar för att V måste få större inflytande, får inte politisk stabilitet och trovärdighet offras. En klar, gemensam agenda för välfärd, jobbskapande och klimat är nödvändig för att vinna väljarnas förtroende – och för att avvärja både borgerlig återkomst och politisk fragmentering.

Sammanfattningsvis är Dadgostars intervju en viktig påminnelse om att Vänsterpartiet vill vara mer än stödparti – de vill vara en drivande kraft i politiken. Men socialdemokratin måste nu balansera detta krav mot behovet av stabilitet och breda majoriteter för att verkligen förverkliga de reformer som väljarna efterfrågar.