Att ta ansvar är inte höger!

Det är lätt att förstå att många socialdemokrater reagerade instinktivt när beskedet kom om breda samarbeten över blockgränserna. I en tid när högern monterar ned välfärden, när SD flyttat fram sina positioner och när konflikterna i politiken blivit allt hårdare är det nästan reflexmässigt att tänka: "Nu viker vi oss igen."

Men ju mer jag funderat på det här, desto mer övertygad blir jag om att Magdalena Andersson och Socialdemokraterna faktiskt gör något väldigt smart. Och framför allt: ansvarstagande.

Vi lever inte i en vanlig tid. Europa präglas av krig, ekonomisk osäkerhet och ett säkerhetsläge som förändras snabbare än på decennier. Samtidigt står Sverige inför enorma investeringar i energi, infrastruktur och klimatomställning. Då fungerar det inte längre med politik som rivs upp vart fjärde år beroende på vem som råkar vinna valet.

Det är just där många missar poängen.

Det här handlar inte om att Socialdemokraterna ska börja genomföra högerpolitik. Det handlar om att skapa långsiktighet i frågor där Sverige faktiskt behöver stabilitet. Energisystem byggs inte på fyra år. Infrastrukturprojekt tar ibland decennier. Public service måste skyddas från politiska nycker. Kriminalpolitiken behöver uthållighet istället för symboliska utspel och skattepolitiken måste vara tillräckligt stabil för att människor och företag ska våga investera i framtiden.

Alternativet är egentligen ganska tydligt: fortsatt låst skyttegravspolitik där varje regering river upp den föregåendes beslut. Det leder inte till styrka. Det leder till handlingsförlamning.

Och ärligt talat – vem tjänar egentligen på det eviga käbblet? Inte vanligt folk i alla fall.

Förslaget visar dessutom något viktigt: Socialdemokraterna tänker sätta Sverige först. Det är en tydlig kontrast mot den politiska kultur som vuxit fram där allt för ofta handlar om kortsiktiga vinster, hårda utspel och konflikt för konfliktens egen skull.

Det här är inte en högersväng. Det är snarare ett försök att återupprätta något som länge varit en svensk styrka: förmågan att samla breda majoriteter kring de stora samhällsfrågorna.

Och faktum är att även Vänsterpartiet och Miljöpartiet kan vinna på detta. För om Socialdemokraterna lyckas skapa breda uppgörelser kring exempelvis energi och infrastruktur kan de rödgröna partierna samtidigt fokusera hårdare på jämlikhet, välfärd, klimat och arbetsvillkor utan att hela tiden fastna i samma destruktiva låsningar.

Det betyder inte att konflikter försvinner. Självklart ska partier fortfarande driva sin politik och stå upp för sina värderingar. Men det finns en avgörande skillnad mellan att kompromissa bort sin själ och att ta ansvar för landets långsiktiga stabilitet.

Efter att ha tänkt igenom det här landar jag faktiskt i att det är ett ovanligt moget politiskt besked.
I en orolig tid behöver Sverige mindre prestige och mer vuxet ledarskap.