Bombning som rutin – den moraliska kollapsen i Gaza

Ännu en dag, ännu en siffra: 27 döda i Gaza. Israeliskt flygvapen har åter bombat tättbefolkade områden, med hänvisning till att Hamasledare gömmer sig där. Det är ett mönster vi känner igen – men som vi har slutat reagera på.

Systematisk brutalitet

Det finns ingen rimlig proportionalitet kvar. Att kalla detta "självförsvar" är att förvanska verkligheten. Det handlar inte längre om att stoppa raketer – det handlar om att medvetet förstöra civil infrastruktur, kollektivt straffa en befolkning utan flyktväg. När FN och människorättsorganisationer knappt orkar protestera längre, vet man att våldet har blivit rutin.

Blockadens dödsspiral

Gaza är ett fängelse, sedan årtionden. El, vatten, medicin och skolgång begränsas av israelisk blockad och återkommande krig. Nu rapporteras åter att sjukhusen saknar bränsle för generatorerna – mitt under en intensiv bombkampanj. Det är en medveten strategi: förinta det som krävs för att leva ett värdigt liv.

Världens svek

EU mumlar. USA tiger. Sverige säger inget. När vissa länder kritiserar Ryssland för att bomba ukrainska skolor men ignorerar att Israel gör samma sak, vittrar det internationella rättssystemet sönder. Tystnaden är inte neutral – den är ett moraliskt medgivande.

Vad måste sägas – trots allt

• Att varje bomb mot Gaza förstärker ockupationen, inte tryggheten.
• Att Israel bär huvudansvaret för civilas död under ockupation och blockad.
• Att vapenvila inte räcker – utan måste följas av ett slut på straffrihet, tvångsförflyttningar och apartheidliknande kontroll.

Så länge världen vägrar kalla detta vad det är – en statsorganiserad kollektiv bestraffning – kommer bombningarna att fortsätta. Och nästa gång blir det 38 döda. Eller 52. Eller 104. Och så vidare.