Förhandlingarna i Sharm el-Sheikh måste leda till konkreta garantier — inte bara goda toner

Den första rundan av samtal i Sharm el-Sheikh har enligt egyptiska statliga medier avslutats i en "positiv anda". Det är frestande att andas ut när diplomaterna talar i dämpade, konstruktiva ordalag. Men positiva toner är inte tillräckligt när barn svälter, när familjer sitter i ruiner och när hundratals människor fortfarande hålls som gisslan.

Samtalen — med Egypten och Qatar som medlare — handlar om tre avgörande frågor: en omedelbar vapenvila, ett system för utväxling av gisslan och framför allt ett omedelbart, oinskränkt humanitärt tillträde till Gaza. Här finns en prickfri form — men innehållet är fortfarande oklart.

Egyptiska medier talar om "positiv anda" (AFP). Egyptens utrikesminister har öppet uppmanat Hamas att acceptera förslagen och att avväpna. Som Badr Abdelatty uttryckt det: medlingens mål är en överenskommelse som förhindrar ännu en katastrof. Det är viktigt — men det räcker inte.

Hamas säger att man är "öppen för en rättvis lösning", men understryker samtidigt att inga garantier givits för att Israel kommer att respektera ett avtal. Det är en central poäng: utan trovärdiga, verifierbara garantier om genomförande blir varje pappersöverenskommelse värdelös. Samtidigt uppger Israel att man är berett att föra konstruktiva samtal — "förutsatt att Hamas först friger all gisslan och stoppar sina attacker" (israeliska företrädare). Det är rimliga krav i sig — men inte en ursäkt för att skjuta på avgörande frågor som blockadens framtid och humanitärt tillträde.

Och här är skillnaden mellan ord och handling: en vapenvila som inte innebär att livsviktig hjälp kan komma in är ingen vapenvila för Gaza-barnen. En frigivning av gisslan utan klara garantier för att människor i Gaza får mat, medicin och bränsle är otillräckligt. En överenskommelse som inte innehåller ett klart löfte om att lyfta åtminstone delar av blockaden blir bara en paus i lidandet.

Det internationella samfundet ger tecken på försiktig optimism: en amerikansk diplomat konstaterar att mötena är ett steg framåt, men påpekar också att processen inte blir snabb. FN-experter har redan kallat blockaden "olaglig och katastrofal" — ord som borde få varje regering att agera, inte att ursäkta passivitet.