EU-parlamentet uppmanar medlemsstaterna: Erkänn Palestina – men hur långt sträcker sig stödet?
EU-parlamentet har antagit en icke-bindande resolution där ledamöterna uppmanar EU:s medlemsstater att överväga att erkänna Palestina som stat, med sikte på att stärka tvåstatslösningen i konflikten med Israel.
Resolutionen röstades igenom med 305 ja, 151 nej och 122 avstod, efter hårda interna förhandlingar om formuleringar kring bl.a. fredssamtal och vad erkännande i praktiken ska innebära.
Vilka EU-länder har erkänt Palestina – och vilka står redo?
Länder som redan erkänt
Flera EU-länder har formellt erkänt Palestina som stat:
- Sverige – blev det första EU-landet att göra det som medlem redan 2014.
- Spanien, Irland och Slovenien, som erkände Palestina den 28 maj respektive 4 juni 2024.
- Andra länder som erkänt tidigt, ofta redan innan de blev EU-medlemmar, inkluderar Cypern, Hungern, Polen, Rumänien, Bulgarien, och Slovakien.
Länder som överväger eller är på gång
- Frankrike – president Macron meddelade att Frankrike avser att erkänna Palestina officiellt vid FN:s generalförsamling i september 2025.
- Malta – också planerat att följa efter vid FN:s generalförsamling.
- Belgien, Luxemburg och Portugal nämns i flera källor som möjliga kandidater, beroende på politisk sammansättning och hur det utvecklar sig.
Länder som motsätter sig eller tvekar
- Tyskland – trots att landet stöder en tvåstatslösning och röstade för resolutioner som bekräftar palestinsk statlighet i laglig mening, säger regeringen att det ännu inte är rätt tidpunkt för formellt erkännande.
- Italien – likaså tveksamt, med uttalanden om att erkännande utan klar statlighet och fungerande institutioner skulle vara kontraproduktivt.
Vad händer nu?
Med tanke på de politiska rörelser som nu sker, är det rimligt att anta att flera EU-länder faktiskt kommer att erkänna Palestina inom kort, särskilt de som redan flaggat för det – Frankrike, Malta, Belgien etc.
Samtidigt är det troligt att de största hindren kommer från de länder som räknas som centrala för EU:s diplomatiska och ekonomiska makt (Tyskland, Italien, Nederländerna m.fl.), som vill undvika att erkännande uppfattas som förhastat eller som ett hinder för fredsförhandlingar.