Ett nationellt tiggeriförbud är inhumant

Regeringens särskilda utredare har nu lagt fram SOU 2025:83, med ett färdigt förslag på hur ett nationellt tiggeriförbud skulle kunna införas. Det sker trots att utredningen själv medger att antalet människor som tigger i Sverige minskat kraftigt – och att kommunerna redan har möjlighet att införa lokala förbud där det behövs. Frågan infinner sig direkt: varför detta förslag? Vem är det egentligen tänkt att hjälpa?

Förslaget vilar inte på några nya sakliga behov. I stället känns det som en politisk eftergift till de krafter som länge velat förbjuda fattigdom i det offentliga rummet. Det är en farlig väg – både för samhällets anständighet och för rättssäkerheten.

Att be om hjälp är inte ett brott

Att kriminalisera tiggeri innebär i praktiken att vi kriminaliserar fattigdom. Vi talar om människor som lever i extrem utsatthet – ofta äldre, sjuka eller funktionsnedsatta från fattigare EU-länder – som i brist på alternativ försöker överleva. Att svara med böter, avvisningar eller rättsprocesser är inte bara orimligt, det är ovärdigt.

Ett nationellt förbud drabbar inte organiserad brottslighet. Det drabbar enskilda individer – de som står allra längst från trygghet, bostad och arbete. Istället för att skydda dem, väljer staten i detta förslag att förbjuda dem att ens be om hjälp.

Vi riskerar att bryta mot mänskliga rättigheter

Det finns goda skäl att ifrågasätta om ett generellt tiggeriförbud alls är förenligt med grundläggande rättigheter. Europadomstolen har tidigare slagit fast att sådana förbud kan strida mot yttrandefriheten och rätten till mänsklig värdighet. Det svenska lagförslaget riskerar att landa i samma moraliska och juridiska återvändsgränd.

Dessutom: vad händer med den rättsstat som väljer att gömma undan fattiga i stället för att se dem? Vilken sorts samhälle vill vi egentligen bygga?

Vad vi borde göra i stället

Om regeringen verkligen vill motverka tiggeri, bör man börja med att motverka orsakerna bakom. Det handlar om fattigdomsbekämpning, sociala insatser, bostadsfrågor, samarbete inom EU och långsiktig integration. Många ideella organisationer arbetar redan i den riktningen – med små resurser men med stor mänsklig insikt.

Det är där lösningarna finns. Inte i straff och förbud.

Ett förbud löser ingenting – det förvärrar bara

När regeringen föreslår ett nationellt tiggeriförbud gör man det kanske för att visa handlingskraft. Men det är en illusion. Ett sådant förbud minskar inte människors nöd – det döljer den bara. Det flyttar problemet, gör det tystare, mer dolt, mer skamfyllt. Och det gör vårt samhälle kallare.

Sverige är ett land som kan bättre. Ett land som byggt sin välfärd på solidaritet, inte på att vända bort blicken.

Låt oss stå upp för medmänskligheten – inte förbuden.