Ett medborgarskapsprov – på bekostnad av akademisk frihet

Regeringen har nu tagit nästa steg i sin strama migrationspolitik. Stockholms och Göteborgs universitet har fått i uppdrag att ta fram medborgarskapsprov i svenska och samhällskunskap. Det kan låta tekniskt och byråkratiskt – men i själva verket är det ett djupt politiskt beslut som får konsekvenser långt utanför provsalen.

Stockholms universitets rektor Hans Adolfsson är tydlig i dagens Dagens Nyheter: uppdraget är ett rent politiskt uppdrag, inte något som hör hemma i universitetens kärnverksamhet. Göteborgs universitets rektor Malin Broberg har tidigare uttryckt samma skepsis. När lärosätenas ledningar själva säger ifrån om att deras autonomi hotas – då bör varningsklockorna ringa.

Och visst finns det mycket att varna för. För det första är tidsplanen rent orimlig. Regeringen kräver att delar av provet ska vara på plats redan i augusti 2026. Provutvecklare vid Stockholms universitet menar att ett rättssäkert prov kräver minst tre år av arbete. Att forcera fram något så avgörande för människors framtid på under halva den tiden är inte bara dålig förvaltning – det är farligt. Medborgarskap är inte en tenta man kan "köra om" utan vidare, det är en livsavgörande fråga.

För det andra öppnar regeringen för att använda universitet som redskap för en politisk agenda. Uppdraget att definiera vad som gör någon "tillräckligt svensk" genom ett prov är inget neutralt akademiskt uppdrag. Det är ett maktpolitiskt ställningstagande. Att tvinga statliga universitet att ta rollen som grindvakter till medborgarskapet riskerar att urholka förtroendet både för forskningen och för staten.

För det tredje har flera remissinstanser redan varnat för de sociala konsekvenserna. Delegationen för migrationsstudier (Delmi) pekar på att proven riskerar att bli ett hinder för integration snarare än ett stöd. Umeå och Malmö universitet frågar sig om provet över huvud taget fyller sitt syfte. Lärarnas Riksförbund och SKR varnar för att lärare kan hamna i en situation där deras bedömning får avgöra en människas medborgarskap. Det är ett ansvar som ingen lärare ska bära.

Det här är en fråga som växer. Regeringen vill gärna tala om medborgarskapets värde, men det de gör är att devalvera själva idén om rättssäkerhet och akademisk frihet. Ett medborgarskapsprov kan i bästa fall bli en symbolfråga som ger rubriker – i värsta fall blir det ett nytt hinder för integration, ett hot mot tilliten till skolan och ett sätt att politisera universiteten.

Frågan är: vill vi verkligen att universitet ska reduceras till verktyg i regeringens integrationspolitik? Eller vill vi värna deras självständighet och vetenskapliga integritet? Om svaret är det senare, då borde uppdraget omedelbart dras tillbaka.