Ett år utan ledning – Energimyndigheten blottar regeringens oförmåga
Sedan den 1 september 2024 har Energimyndigheten stått utan ordinarie generaldirektör. Det är inte bara anmärkningsvärt – det är ett symtom på en regering som tappat greppet om det mest grundläggande i styrningen av Sverige.
Redan i maj 2023 stod det klart att den tidigare generaldirektören Robert Andrén skulle lämna sitt uppdrag. Trots detta har regeringen, med klimat- och energiminister Ebba Busch (KD) i spetsen, inte lyckats utse en ersättare. I stället leds myndigheten sedan nästan ett år tillbaka av en tillförordnad generaldirektör – Caroline Asserup. Enligt Energimyndighetens egen information var detta tänkt som en övergångslösning. Den övergången har nu blivit permanent.
Oppositionen reagerar kraftigt. Miljöpartiets energipolitiske talesperson Linus Lakso kallar situationen för "häpnadsväckande" och ifrågasätter regeringens styrförmåga. Centerpartiets Rickard Nordin menar att det är orimligt att interna konflikter inom Tidölaget får blockera en sådan nyckelrekrytering. Socialdemokraterna påtalar den risk som uppstår när en sektorsansvarig beredskapsmyndighet lämnas utan stadig ledning. Inte ens Sverigedemokraterna – som redan 2024 efterfrågade en ny GD – kan försvara att det nu gått över elva månader utan tillsättning.
Energimyndigheten är inte vilken myndighet som helst. Den är central i genomförandet av Sveriges energi- och klimatpolitik, ansvarig för bland annat elberedskap, energiforskning och stödsystem till förnybart. När omvärldsläget är pressat, elmarknaden i omstöpning och klimatmålen halkar efter, är det helt avgörande med tydlig ledning.
Men regeringen har varit tyst. Trots upprepade frågor har Ebba Busch inte gett några svar på varför rekryteringsprocessen dragit ut på tiden – eller ens om den faktiskt pågår. Det inger föga förtroende. När regeringen samtidigt lägger hundratals miljoner på att skynda på kärnkraftsbyggen, borde den också klara av att tillsätta en myndighetschef.
Vi står inför några av de största energiutmaningarna i modern tid. Då krävs politiskt ledarskap – inte vakanta chefsposter och undanglidande ministrar. Att Energimyndigheten saknat ordinarie ledning i snart ett år är inte bara en organisatorisk fadäs. Det är ett underbetyg åt en regering som påstår sig prioritera energiomställningen.
Och medan klockan tickar, fortsätter Sverige sin klimat- och energipolitik utan kapten vid rodret.