En ny klimatklubb tar form – när COP30 inte räckte till

Efter COP30 i Brasilien stod det klart att världen fortfarande saknar en gemensam, bindande plan för att fasa ut fossila bränslen. Kraven var höga: 86 länder drev på för en tydlig global utfasning, lika många motsatte sig. Resultatet blev ett kompromissavtal där ordet "fossil" inte ens nämns och där kärnfrågan – hur världen ska sluta använda olje-, kol- och gasindustrins produkter – lämnades utanför.

Ur denna låsta situation växer nu något nytt fram: en frivillig klimatgrupp, en möjlig "klimatklubb", där länder som vill gå längre samlas för att ta fram en konkret plan för fossilutfasning. Det är ett försök att fortsätta arbetet när FN-processen inte förmår leverera tillräckligt.

Den nya gruppen är ett resultat av frustration över att nästan 200 länder måste vara överens för att FN:s klimatmöten ska nå framsteg. När oljestater och stora fossilberoende ekonomier blockerar skrivningar om utfasning av fossila bränslen söker mer ambitiösa länder nu en annan väg: ett mindre, handlingskraftigt forum.

Det här är inte första gången klimatpolitik rör sig utanför de stora globala arenorna. Allt fler experter beskriver "minilateralism" – mindre grupper av villiga länder – som en möjlig väg framåt när konsensusmekanismer bromsar utvecklingen.

Vad vet vi om gruppen hittills?

Informationen är fortfarande fragmentarisk, men några saker är klara:

1. Gruppen bygger på Belém-deklarationen

Deklarationen lanserades under COP30 av bland annat Colombia och stöds av flera länder som driver på för en rättvis och snabb övergång bort från fossila bränslen.

2. En internationell konferens är redan planerad

28–29 april 2026 hålls International Conference on Just Transition Away from Fossil Fuels i Santa Marta, Colombia. Där väntas mer konkret politiskt innehåll presenteras.

3. Fokus ligger på en rättvis övergångg

Det är inte bara en fråga om att stänga kolkraftverk och stoppa nya oljeprojekt. Det handlar lika mycket om arbetsmarknad, ekonomisk omställning, regional rättvisa och finansiering för samhällen som riskerar att hamna i kläm.

4. Gruppen kan bli juridiskt bindande – men bara för de som vill

Ambitionen är att skapa en "fossilutfasningspakt" som länder frivilligt kan ansluta sig till. Om det lyckas kan det bli klimatpolitikens motsvarighet till ambitiösa handels- eller skatteavtal: mindre grupper, högre tempo.

Vad kan planen komma att innehålla?

Exakt innehåll är ännu inte presenterat, men möjliga delar diskuteras redan:

• Tidsatta mål för utfasning av kol, olja och gas.
• Avslut av ny licensiering och prospektering av fossil energi.
• Avskaffande av fossila subventioner.
• Finansieringsmodeller för en rättvis övergång i utsatta regioner.
• Vetenskapsbaserade mål i linje med 1,5-gradersmålet.

Det avgörande blir hur många länder som ansluter – och om de största utsläpparna väljer att stå utanför.

En möjlig vändpunkt

Det är för tidigt att säga om klimatgruppen blir ett kraftfullt verktyg eller ytterligare ett forum utan tyngd. Men den indikerar något viktigt: viljan att inte låta klimatpolitiken fastna i globala förhandlingslåsningar.

I bästa fall skapas här en koalition av länder som kan gå före, visa att utfasningen går att genomföra och höja ribban för resten av världen. I värsta fall blir det ännu en parallellprocess som saknar kraft.

Just nu vet vi bara en sak: arbetet för att fasa ut fossila bränslen fortsätter – med eller utan ett enigt COP.

Faktaruta – källor och bakgrund

• COP30:s slutavtal saknar skrivningar om fossilutfasning.
• Stort motstånd från oljeproducerande länder bidrog till att förhandlingarna låste sig.
• Den nya klimatgruppen bygger delvis på Belém-deklarationen och arbete i Colombia och andra drivande länder.
• Kommande konferens om rättvis fossilutfasning hålls i Colombia i april 2026.