En liten lättnad vid matbutiken – men hur mycket betyder egentligen 0,2 procent?

Matpriserna har blivit ett av de mest kännbara inslagen i hushållsekonomin under de senaste åren. Därför väcker det viss uppmärksamhet när nya siffror visar att livsmedelspriserna faktiskt sjönk i juni – med 0,2 procent jämfört med maj, enligt Matpriskollen. Det är den största månatliga nedgången på två år.

Visst, det är ett trendbrott. Och det är bättre än fortsatt uppgång. Men frågan är hur mycket man egentligen ska läsa in i en sänkning på två tiondels procent. På en hundralapp handlar det alltså om 20 öre. Nä, det är inte mycket. Knappast så att hushållsbudgeten vänder.

Vad ligger bakom?

Nedgången beror till stor del på sommarens säsongseffekter – frukt, grönsaker och bär är tillfälligt billigare. Kaffe är det som sticker ut mest: vissa paket har sjunkit med upp till 15 kronor. En starkare krona och lägre råvarupriser spelar också in.

Men samtidigt: vissa varor, som kött och mejeriprodukter, fortsätter att stiga. På årsbasis är matpriserna fortfarande 2,5 procent högre än i juni 2024. Det finns alltså fortfarande ett glapp mellan den allmänna inflationen och matkostnadernas utveckling.

Ett steg i rätt riktning – men inte mer

Att priserna stiger långsammare – eller till och med faller lite – är i sig ett positivt tecken. Det innebär att hushållen för första gången på länge slipper ytterligare kostnadsökningar på mat. Men en sänkning som motsvarar 20 öre per hundralapp är inte mycket att hänga i julgranen för en barnfamilj som redan tvingats ändra sina matvanor eller pensionärer som räknar ören i kassakön.

Frågan är också hur uthållig den här utvecklingen är. Många experter pekar på att hösten kan föra med sig nya prishöjningar – särskilt om energipriser eller väder påverkar produktionen negativt.

Slutsats

Det är förståeligt att detaljhandeln och vissa medier försöker lyfta fram prisnedgången som ett positivt tecken – och det är det, på marginalen. Men det vore direkt vilseledande att kalla det ett genombrott. För det krävs betydligt större rörelser. Det krävs också strukturella förändringar: stärkt konkurrens inom dagligvaruhandeln, bättre villkor för mindre livsmedelsproducenter och en långsiktig politik för livsmedelssäkerhet och priskontroll.

Tills vidare är vi kvar i ett läge där många hushåll fortsätter planera sina inköp in i minsta detalj. Och där 0,2 procent mest är en påminnelse om hur högt vi klättrat innan det vände – om än så lite.