”Dåligt sällskap” räcker inte – nazismen måste kallas vid sitt rätta namn
Det handlar inte om ett tonårsuppror eller om att någon har halkat snett. Aktivistklubbarna är militant organiserad högerextremism – och ett direkt hot mot Sveriges judar, minoriteter och demokrati. Från statsministern krävs nu tydlighet, inte retorisk lättja.
När statsminister Ulf Kristersson kommenterade Expos avslöjande om en ministersons engagemang i en högerextrem organisation, valde han orden "dåligt sällskap". Med den formuleringen förminskade han inte bara en enskild företeelse – han förminskade ett av vår tids allvarligaste hot mot demokratin.
Aktivistklubb Sverige, där Johan Forssells son varit aktiv, är inte ett scoutläger för unga killar i behov av träning och tillhörighet. Det är en strukturerad, våldsbejakande, nazistisk rörelse. Den är inspirerad av idéer som ledde till Förintelsen, och den tränar sina medlemmar i våld – med sikte på ett raskrig.
Detta är inte en gissning. Det är Säkerhetspolisens bedömning.
En rörelse med våldet som kärna
Aktivklubbarna, som Expo och SKMA visat, är en del av ett internationellt nätverk av vit makt-organisationer, där fysisk träning, militär disciplin och propagandaspridning blandas med måltavlor: invandrare, judar, kvinnor, homosexuella, journalister, politiker. Alla som utmanar den nationalistiska fantasin om ett "rent" Sverige.
När statsministern beskriver detta som "dåligt sällskap" blir det ett politiskt svek. Ett moraliskt svek. Ett historiskt svek.
För vad är det vi säger till de människor som varje dag utsätts för hot, hat, trakasserier och våld från dessa grupper? Att det bara handlar om några ungdomar som valt fel vänner? Att det är beklagligt, men inget vi behöver agera på?
Vi har sett detta förr
Vi vet vart denna ideologi leder. Vi känner dess historia. Nazismen är inte vilken extremism som helst. Den är inte jämförbar med andra ytterligheter i första hand genom antalet offer, utan genom sin totala vilja att krossa det öppna samhället – med våld om nödvändigt.
Att beskriva nazistisk organisering som en fråga om moralisk förvirring eller dåligt umgänge är att osynliggöra dess ideologiska och organisatoriska verklighet. Det är att relativisera ett systemhot till en privat angelägenhet.
Och det är att svika vårt historiska ansvar.
Dubbelmoral som undergräver demokratin
Den pågående affären om migrationsministerns son blottlägger inte bara regeringens oförmåga att kommunicera i en kris. Den avslöjar en ideologisk och retorisk dubbelmoral.
Samma politiker som i andra sammanhang krävt hårda repressiva åtgärder mot ungdomar i utsatta områden – ofta med utländsk bakgrund – manar nu till förståelse och integritet när det gäller sin egen familj. Samma politiker som velat kriminalisera deltagande i extremistmiljöer skyller nu på att inget formellt brott begåtts.
Det är en moral som bara gäller för andra. Det är ett språk som plötsligt mjuknar – men bara när det blir personligt.
Demokratin kräver tydliga gränser
Vi måste våga kalla saker vid deras rätta namn. Nationalsocialism är inte "dåligt sällskap". Det är en antidemokratisk, våldsbejakande ideologi med dokumenterat dödliga konsekvenser.
Det är dags för statsministern att säga det rakt ut. Att ta avstånd – inte bara i allmänna ordalag, utan specifikt, ideologiskt och konkret. Det är dags att återupprätta gränserna för vad som är legitimt i ett demokratiskt samhälle.
Vi är många som står upp mot antisemitism, rasism och hat. Men vi förtjänar en regering som gör detsamma – med mod, konsekvens och klarspråk.