Busch vill inte prata regeringsbildning. Då får hon sluta låtsas att KD styr
01.06.2026
Ebba Busch är trött på frågorna om vem som ska styra. Förståeligt. Men man kan inte välja Tidö och SD, "Jag vill inte höra mer om vilka som ska få bilda regering", fräser Ebba Busch i Aftonbladet.
Bra. Då är det dags att sluta spela lokförare när man egentligen bara är passagerare.
KD valde Tidö. KD valde SD. KD valde att byta "människovärde" mot "undantagslagar" och "tonårsutvisningar". Nu när notan kommer vill Busch plötsligt inte prata om den. Det är som att tända eld på huset och sen klaga på brandlarmet.
Ulf Kristersson suckar nog lättat. Utan KD som moralpolis slipper han förklara varje eftergift för SD. Men det är en kortsiktig vinst. För när KD slutar medla blir det blodigare. Väljarna ser tydligare att M inte styr - SD gör. Varje kompromiss blir Kristerssons ansvar. Varje kris blir hans problem.
Jimmy Åkesson gnuggar händerna. Busch har varit bromsen. Utan henne är det bara gasen kvar. SD:s vinst är enkel: Mer makt, mindre motstånd. KD:s förlust är ännu enklare: Mer skuld, mindre inflytande. Åkessons spin skriver sig själv: "KD duckar. SD tar ansvar".
Magdalena Andersson behöver inte ens anstränga sig. Hon kan bara peka och säga sanningen: "Se här. Till och med de som byggde Tidö pallar inte stå för det längre". För S är Buschs utspel en dröm: Beviset att även Tidöpartierna tappat tron på sin egen konstruktion.
Och övriga oppositionen? För V, MP och C är KD:s närvaro i Tidö ett problem. Men KD:s frånvaro är ett ännu större problem. För då blir sanningen omöjlig att dölja: Det här är M+SD:s regering. KD:s roll har bara varit att ge sken av respektabilitet. Utan KD står Tidö naken. Oppositionens drömscenario är KD som stannar kvar i regeringen men tappar ansiktet. Då får de både splittring + dåligt varumärke för KD.
Men vad vinner väljarna på det här?
1. KD-väljarna vinner på tydlighet. Många KD-väljare gick med för familjepolitik, vård och skola. Inte för att förhandla om migrationsundantag kl 02 på natten. Fördelen med Buschs utspel: Nu tvingas KD välja. Antingen är ni ett parti med egna värderingar, eller så är ni SD:s förlängda arm. Väljare älskar när partier väljer. Det blir lättare att rösta. Mindre "vi är med för att hålla SD tillbaka", mer "vi står för det här".
2. S-väljarna vinner på kontrasten. För varje kliv KD tar åt höger blir S:s erbjudande tydligare: stabilitet utan undantagslagar, välfärd utan SD. Många S-väljare har känt sig vilsna när hela politiken flyttat högerut. Nu flyttar KD ännu längre. Då blir det lättare för S att säga: "Här står vi kvar. Här är alternativen". KD:s kliv åt höger gör S mer relevanta för mittenväljare som vill ha ordning utan kaos. Tydliga motpoler = tydligare val.
Sanningen är brutal: KD kan inte både vara med i Tidö och vägra prata om Tidö. Det är som att gå på en fest man hatar men vägra förklara varför man stannar.
Så Ebba. Sluta klaga på frågorna. Sluta med halvmessyren.
Vill KD vara ett självständigt parti igen? Då får ni lämna tåget. Vill ni stanna kvar? Då får ni ta ansvar för vart tåget går.
Väljarna förtjänar partier som vet vad de vill. Inte partier som vill sluta prata om det de själva valt.
Bra. Då är det dags att sluta spela lokförare när man egentligen bara är passagerare.
KD valde Tidö. KD valde SD. KD valde att byta "människovärde" mot "undantagslagar" och "tonårsutvisningar". Nu när notan kommer vill Busch plötsligt inte prata om den. Det är som att tända eld på huset och sen klaga på brandlarmet.
Ulf Kristersson suckar nog lättat. Utan KD som moralpolis slipper han förklara varje eftergift för SD. Men det är en kortsiktig vinst. För när KD slutar medla blir det blodigare. Väljarna ser tydligare att M inte styr - SD gör. Varje kompromiss blir Kristerssons ansvar. Varje kris blir hans problem.
Jimmy Åkesson gnuggar händerna. Busch har varit bromsen. Utan henne är det bara gasen kvar. SD:s vinst är enkel: Mer makt, mindre motstånd. KD:s förlust är ännu enklare: Mer skuld, mindre inflytande. Åkessons spin skriver sig själv: "KD duckar. SD tar ansvar".
Magdalena Andersson behöver inte ens anstränga sig. Hon kan bara peka och säga sanningen: "Se här. Till och med de som byggde Tidö pallar inte stå för det längre". För S är Buschs utspel en dröm: Beviset att även Tidöpartierna tappat tron på sin egen konstruktion.
Och övriga oppositionen? För V, MP och C är KD:s närvaro i Tidö ett problem. Men KD:s frånvaro är ett ännu större problem. För då blir sanningen omöjlig att dölja: Det här är M+SD:s regering. KD:s roll har bara varit att ge sken av respektabilitet. Utan KD står Tidö naken. Oppositionens drömscenario är KD som stannar kvar i regeringen men tappar ansiktet. Då får de både splittring + dåligt varumärke för KD.
Men vad vinner väljarna på det här?
1. KD-väljarna vinner på tydlighet. Många KD-väljare gick med för familjepolitik, vård och skola. Inte för att förhandla om migrationsundantag kl 02 på natten. Fördelen med Buschs utspel: Nu tvingas KD välja. Antingen är ni ett parti med egna värderingar, eller så är ni SD:s förlängda arm. Väljare älskar när partier väljer. Det blir lättare att rösta. Mindre "vi är med för att hålla SD tillbaka", mer "vi står för det här".
2. S-väljarna vinner på kontrasten. För varje kliv KD tar åt höger blir S:s erbjudande tydligare: stabilitet utan undantagslagar, välfärd utan SD. Många S-väljare har känt sig vilsna när hela politiken flyttat högerut. Nu flyttar KD ännu längre. Då blir det lättare för S att säga: "Här står vi kvar. Här är alternativen". KD:s kliv åt höger gör S mer relevanta för mittenväljare som vill ha ordning utan kaos. Tydliga motpoler = tydligare val.
Sanningen är brutal: KD kan inte både vara med i Tidö och vägra prata om Tidö. Det är som att gå på en fest man hatar men vägra förklara varför man stannar.
Så Ebba. Sluta klaga på frågorna. Sluta med halvmessyren.
Vill KD vara ett självständigt parti igen? Då får ni lämna tåget. Vill ni stanna kvar? Då får ni ta ansvar för vart tåget går.
Väljarna förtjänar partier som vet vad de vill. Inte partier som vill sluta prata om det de själva valt.