Bregott på ranson – när vinsten blir viktigare än barnen

Det finns få saker som tydligare visar på bristerna i det svenska välfärdssystemet än när skattepengar som ska gå till barnens förskola istället hamnar i aktieutdelningar och styrelsearvoden. Den senaste granskningen av förskolekoncernen Hagvidson är ett exempel som både berör och upprör.

Sedan 2020 har ägarna till Hagvidson, som driver 21 förskolor runt om i landet, plockat ut 64,5 miljoner kronor i vinstutdelningar. Samtidigt har bolagets ledning infört regler som gör att barnen får ransonera både smör och pålägg på sina mackor. I ett internt protokoll framgår att personalen ska portionera ut Bregott åt barnen, och att varje smörgås bara får ha ett enda pålägg. Resultatet? Halva ostskivor, tunna skivor kalkon, och ett maxantal på två brödskivor per barn och dag. Vissa dagar anses till och med det vara "för mycket".

Föräldrar betalar skatt för att deras barn ska ha en trygg förskolemiljö med ordentlig mat och god omsorg. Kommunerna för över miljardbelopp i förskolepeng till fristående aktörer. Ändå används resurserna inte i verksamheten, utan i bolagets kassaflöden och i ägarnas privata ekonomi. Hagvidson är inte ensamt, men fallet blir desto mer symboliskt eftersom det handlar om något så basalt som barns rätt till mat.

Till detta kommer vittnesmål från personalen. Aftonbladets granskning visar att Hagvidson under några år minskat personalkostnaderna med i genomsnitt 66,5 procent. Pedagoger berättar om underbemanning, arbetslördagar och en tydlig tystnadskultur. När journalister började ställa frågor skickade ledningen ut ett mejl där personalen varnades och uppmanades att vara "vaksamma vid kontakt med media". Att hänvisa till meddelarfrihet klingar ihåligt när arbetsmiljön präglas av rädsla.

Här ser vi konturerna av ett systemfel: när det är fullt tillåtet att göra stora vinster på barnomsorg, då hamnar incitamenten på helt fel plats. Istället för att se barnens välbefinnande och personalens arbetsvillkor som högsta prioritet, styrs verksamheten mot kostnadsbesparingar och vinstuttag. Resultatet blir ransonerat Bregott och pressade pedagoger – men välfyllda styrelserum.

Kritiken från flera håll

Avslöjandet har förstås fått starka politiska reaktioner.

• Lena Hallengren, Socialdemokraternas gruppledare i riksdagen, skriver på X att detta är "ännu ett marknadsmisslyckande i raden". Hon riktar också udden mot Jimmie Åkesson, som försvarar friskolesystemet, och menar att SD legitimerar just den sorts verksamhet som Hagvidson representerar. Socialdemokraterna driver sedan tidigare linjen att vinstuttag i välfärden måste stoppas – inte bara i skolan, utan också i förskolan.
• Nooshi Dadgostar, Vänsterpartiets partiledare, är ännu mer rakt på sak: "Förskolepengar ska gå till barnen, inte till herrar i styrelserummen". För Vänsterpartiet är detta ett typexempel på varför välfärden inte ska drivas som en marknad.
• Patrick Reslow, Sverigedemokraternas skolpolitiske talesperson, har svarat genom att kritisera Socialdemokraterna för att förenkla verkligheten. Han menar att fokus borde ligga på studiero, tydligare tillsyn och finansiering som sätter eleverna först. Samtidigt duckar han frågan om själva vinstuttaget, vilket gör att SD här hamnar i försvarsposition för ett system som nu kritiseras brett.

Det är värt att notera att även om de borgerliga partierna inte uttalat sig lika högljutt i just detta fall, så har de länge försvarat rätten till vinst i välfärden. Moderaterna, Kristdemokraterna och Liberalerna ser privata aktörer som en nödvändig del av valfriheten. Men när "valfriheten" i praktiken innebär halva ostskivor till barnen, är det svårt att se hur argumentet håller.

Slutsats

Hagvidson är inte en isolerad skandal. Det är ett symptom på ett system där vinstuttag i skattefinansierad välfärd är tillåtet och till och med uppmuntrat. Barns måltider reduceras till en kostnadspost som ska minimeras – inte en rättighet som ska värnas.

Frågan är om politiken vågar ta striden. Socialdemokraterna och Vänsterpartiet markerar tydligt. Sverigedemokraterna försvarar systemet. De borgerliga håller fast vid valfrihetsargumentet. Men för de barn som sitter vid frukostbordet och får en halv ostskiva istället för en hel är det ganska enkelt: vinsten har blivit viktigare än deras välfärd.

Det här är en diskussion som inte längre kan handla om ideologiska preferenser. Det handlar om barnens rätt till ordentlig omsorg och mat. Och i det ljuset är Hagvidson-skandalen inget annat än en påminnelse om att välfärden aldrig borde ha gjorts till en marknad.