Budgeten som gynnar oxfilé-ätarna – vem hjälper egentligen matmomssänkningen?
Regeringens förslag att sänka matmomsen från 12 till 6 procent, planerat att gälla mellan april 2026 och slutet av 2027, presenteras som en lättnad för alla hushåll. Men när man tittar närmare på effekterna framträder en tydlig bild: det är de med höga inkomster och dyrare matvanor som tjänar mest i kronor räknat.
”När jag stod i butiken i morse såg jag att oxfilé kostade 539 kronor kilot. Med den föreslagna momssänkningen blir den nästan 29 kronor billigare. Samtidigt sjunker en falukorv på 44,94 kronor bara med två kronor och fyrtio öre. Besparingen för oxfilén är alltså tolv gånger större än för korven – trots att momssatsen är densamma för båda varorna” skriver den tidigare ledarskribenten på NA, Lars Ströman på Facebook..
Samma mönster syns om man räknar på andra produkter. Kycklingfilé minskar bara med några kronor per kilo, ekologiska äpplen med knappt två kronor, medan lyxigare varor som lax eller dyra ostar ger betydligt större avdrag. Ju högre pris, desto fler kronor tillbaka. Det gör att höginkomsttagare som lägger mer pengar på mat får en helt annan utdelning än hushåll som mest handlar basvaror.
Regeringen säger att en vanlig barnfamilj sparar runt 6 500 kronor per år på den tillfälliga sänkningen. Kostnaden för staten beräknas till nästan 16 miljarder första året och drygt 21 miljarder året därpå. Samtidigt pekar flera ekonomer på att det här är en av de minst träffsäkra åtgärder man kan tänka sig för att stödja hushåll med svag ekonomi. Pengarna skulle kunna användas mer effektivt genom höjda barnbidrag, bostadsstöd eller riktade livsmedelsbidrag.
Det finns också risken att prissänkningen inte når hela vägen till konsumenterna. Om butiker och leverantörer väljer att behålla en del av utrymmet som vinst blir effekten ännu mindre för de som verkligen behöver hjälp. Staten planerar en "matpriskommission" för att bevaka detta, men erfarenheter från andra länder visar att kontrollen ofta är svår.
Till sist är åtgärden bara tillfällig. När momsen återgår till 12 procent efter 2027 kommer hushållen märka en ny prischock, och då riskerar debatten att bli lika högljudd som innan. Det är svårt att se det här som något annat än ett dyrt valfläsk – en åtgärd som låter bra i pressmeddelanden men som i praktiken mest fungerar som en subvention för oxfilé, hummer och finostar.
Om regeringen verkligen vill stärka hushållens köpkraft finns bättre vägar: mer träffsäkra stöd till barnfamiljer och pensionärer, riktade bidrag till de med lägst inkomster och investeringar som skapar jobb och trygghet. Att pumpa miljarder ur statskassan för att göra oxfilé billigare är knappast vägen till ett mer jämlikt Sverige.