Benjamin Dousa: När “proppen går ur” – en personlig gränsdragning i kulturdebatten

I en krönika i DN Kultur beskriver biståndsminister Benjamin Dousa (M) sitt tillkortakommande känslomässigt när SD-riksdagsledamoten Jessica Stegrud kommenterade att det var "talande" att "en svenskfödd kurd och en perser" debatterade den svenska kulturkanonen i SVT Aktuellt. För Dousa framkallade uttalandet känslan att han – trots all sin ansträngning – aldrig riktigt platsar i det som definieras som "svenskt".

"Som att bli utknuffad från något jag har ansträngt mig hårt för att få tillhöra" –

skriver han, och fortsätter:

"Saker jag aldrig själv kommer kunna påverka kommer ändå göra att jag aldrig tar mig helt över mållinjen."

Samtidigt kritiserar han även SD-ledaren Jimmie Åkessons sommartal, där Åkesson slog fast att det är hans förfäder som byggt Sverige. För Dousa är detta en indelning i "vi" och "de andra" – ett narrativ som exkluderar och skapar fientlig identitetspolitik.

Vad betyder det här – både för Dousa och för debatten?

• Personlig smärta och identitet: Dousa berör en verklig känsla hos många med utländsk bakgrund – att trots utbildning, engagemang och ambition kanske aldrig riktigt känna sig fullvärdig del av majoritetssamhället.
• Symbolpolitik och kulturkonflikt: Stegruds reflektion var så vag att många tolkade den som etniskt laddad. Det mötte stark kritik från kulturminister Liljestrand, statsminister Kristersson och Liberalerna, som krävde tydlighet och bad om ursäkt.
• Gränsdragningsstil: Dousas ordval – "som att bli utknuffad" – signalerar att han känner att kampen för erkännande är personlig, kontinuerlig och tröttsam. Det är en upplevelse av att aldrig nå hela vägen fram.
• En kritik mot nationalistisk identitetspolitik: Genom att ifrågasätta Åkessons "förfädernas Sverige" pekar Dousa på faran i att definiera nationell tillhörighet utifrån etnicitet snarare än inkludering och gemensamma värderingar.
• Ett maktskifte i kulturdebatten: Kulturkanonen – initiativet att sammanställa 100 verk som definierar svensk kultur – har blivit en symbol för kultur och identitet. SD ser det som ett sätt att återställa "svenskhet", medan kritiker varnar för exkludering och politisering av kultur.