Barnfängelser är ingen skolreform Liberalernas förslag är cynism förklätt till omsorg

Liberalernas förslag är cynism förklätt till omsorg

Liberalerna vill nu göra det möjligt att sätta 13-åringar i fängelse, och presenterar detta som en chans för barn att "äntligen få en fungerande skolgång". Det är en retorik som förskönar inlåsning av barn och försöker sälja straff som utbildningspolitik. Det är cyniskt, ohederligt – och farligt.

I ett läge där 13-, 14- och 15-åringar dras in i grov kriminalitet krävs kraftfulla och långsiktiga insatser. Men Liberalernas väg går i motsatt riktning: bort från förebyggande arbete och mot en kriminalisering av barn. Den som påstår att fängelse är barnens bästa chans i livet har förlorat all respekt för vad en barndom är och vad ett samhälle ska vara.

Fängelse framställs som skolmiljö

Liberalerna menar att utbildningen i fängelse är bättre eftersom grupperna är mindre. Detta är inte ett argument för fängelse – det är ett argument för mindre klasser och bättre resursfördelning i skolan.

När utbildningsministern säger att det är "för sent att komma in med plåster" signalerar hon uppgivenhet inför barnens livsvillkor. I stället för att skapa fungerande stödstrukturer innan barnen hamnar i en våldsspiral vill regeringen ta kontroll över deras liv genom inlåsning – för att i efterhand kalla det en pedagogisk insats.

Det är att kapitulera inför problemen, inte att lösa dem.

Ett farligt rollbyte

Sveriges kriminalvårdskapacitet ska nu riktas mot barn. Påståendet att detta skulle "öka deras chans att klara skolan" bygger på en absurd logik: att barn behöver låsas in för att få undervisning.

Det är inte kriminalvårdens uppgift att ersätta skolan. Att flytta ansvaret från elevhälsa, specialpedagogik och socialtjänst till fängelserna är ett politiskt haveri. De barn vi talar om är 13 år. De är fortfarande i utveckling, formbara – och djupt sårbara.

Vi vet från internationell forskning att fängelseliknande miljöer för unga ökar risken för fortsatt kriminalitet. Att Liberalerna trots detta vill bygga helt nya strukturer för att låsa in barn är ett medvetet politiskt val, inte ett evidensbaserat.

Symbolpolitik förklädd till lösning

I praktiken handlar det här förslaget inte om att hjälpa barn, utan om att skicka en signal till väljare: vi är tuffare än Moderaterna och Sverigedemokraterna. Det är inte omsorg – det är tävlan om att vara hårdast.

När regeringen ger Kriminalvården i uppdrag att bygga särskilda ungdomsavdelningar är det inte resultatet av ett barnrättsperspektiv utan ett försök att flytta straffansvaret allt längre ner i åldrarna. Det är ett demokratiskt vägval som riskerar att permanenta utsatthet, inte bryta den.

Den som tror att en 13-åring som begått grova brott får ett bättre liv genom att placeras i fängelse, har redan givit upp om barnet.

Alternativen finns – om viljan gör det

Att förebygga att unga dras in i våld kräver:

• Satsning på elevhälsa och specialpedagogik
• Tidiga insatser i skola och socialtjänst
• Stöd till familjer
• Insatser i bostadsområden
• Meningsfull fritid och trygghet

Förebyggande arbete är svårt, långsiktigt och ofta politiskt otacksamt. Men det är det enda som fungerar.

Att låsa in barn och kalla det för en utbildningsinsats är däremot lätt, snabbt – och katastrofalt missvisande.

Det verkliga problemet är att barn tvingas växa upp i miljöer där skolan, tryggheten och det sociala skyddsnätet inte räcker till. Lösningen är inte att bygga barngolv i fängelserna – utan att bygga gemenskaper runt barnen innan allt går fel.

Ett vägskäl för svensk rättspolitik

Sverige måste välja väg. Antingen bygger vi ett samhälle där barn möts av stöd, framtidstro och utbildning – eller ett där kriminalisering blir statens första uttryck för omsorg.

Liberalerna har gjort sitt val. De tror att framtiden för utsatta barn finns bakom låsta dörrar.

Vi är många som vägrar acceptera det.