Tidöpartiernas enighet har ett pris
Tidöpartierna har hittat ett nytt favoritord: enighet.
Vid presskonferenser, i intervjuer och i sociala medier återkommer samma budskap. De håller ihop. De levererar. De står enade.
Som om det i sig vore ett politiskt resultat.
Men svenska folket röstade inte för en regering som skulle vara bra på att hålla ihop bakom stängda dörrar. Man röstade för lägre arbetslöshet, tryggare ekonomi, bättre välfärd och ett samhälle som håller samman.
Där är verkligheten betydligt mindre imponerande.
Medan regeringen talar om intern stabilitet ser hushållen fortsatt hur matpriserna pressar familjebudgetar, hur räntor och boendekostnader slagit hårt mot vanligt folk och hur kommuner och regioner tvingas skära i skola, vård och omsorg. Arbetslösheten biter sig fast. Framtidstron vacklar.
Men istället för att möta människors vardag med kraftfull politik möts vi av ännu en presskonferens om hur bra regeringsunderlaget samarbetar.
Det är inte ledarskap - Det är politisk marknadsföring.
Samtidigt finns en annan kostnad – en kostnad som inte syns på kvittot i mataffären, men som är minst lika allvarlig.
För vad är det egentligen som krävs för att fyra partier med så olika ideologisk grund ska kunna tala om total enighet?
Vi ser hur Liberalerna gång på gång tvingas kompromissa med sina egna grundvärderingar. Vi ser hur Sverigedemokraternas inflytande flyttat positionerna i frågor som migration, kultur, rättsstat och synen på det öppna samhället. Vi ser hur tidigare liberala principer steg för steg blivit förhandlingsbara.
Det är kanske så man skapar enighet i ett regeringsunderlag.
Men det är också så demokratisk ryggrad riskerar att försvagas.
I en levande demokrati ska partier kunna vara oense. Idéer ska brytas mot varandra. Konflikter ska synliggöras, inte döljas bakom kommunikationsstrategier.
Politikens uppgift är inte att skapa den snyggaste bilden av samarbete.
Politikens uppgift är att förbättra människors liv.
Socialdemokratin tror på samarbete. Vi tror på ansvar. Vi tror på breda lösningar när landet behöver dem.
Men vi tror inte på enighet till varje pris.
Inte när priset betalas av barnfamiljer som får vända på varje krona.
Inte när priset betalas av välfärden.
Och inte när priset betalas med liberala värderingar som generationer före oss byggt upp.
Det svenska folket behöver inte fler presskonferenser om hur enad regeringen är.
De behöver en regering som levererar resultat.