Att kartlägga invandrares värderingar” – dumhetens triumf i liberal förklädnad

När Liberalernas nya partiledare Simona Mohamsson meddelar i Dagens Nyheter att regeringen ska kartlägga invandrares värderingar, är det inte bara ett politiskt utspel – det är ett tydligt exempel på hur makten flyttar blicken från samhällets strukturer till individens skuld. Det är ett angrepp på de som redan står längst från makten. Och det är djupt oroande.

Vem ska kontrolleras – och varför?

Utspelet handlar inte om fakta. Det handlar om kontroll. Mohamsson och regeringen försöker skifta fokus från de verkliga problemen i integrationspolitiken – rasism, ojämlikhet på arbetsmarknaden, bostadssegregation och nedmonterad välfärd – till att det i stället skulle vara invandrarens värderingar som är roten till allt ont.

Det är en klassisk taktik. Kalla den vad den är: strukturblind moralisering från ovan. Regeringen säger att den vill "förstå" människor. Men vad den egentligen gör är att peka ut vissa grupper som potentiellt avvikande – som något som ska mätas, granskas, klassificeras. Det luktar övervakning, inte förståelse.

Ett mönster av misstänkliggörande

Vi har sett det förut. Retoriken där människor med utländsk bakgrund framställs som en homogen massa, full av "fel" värderingar. Nu kläs detta i ett "evidensbaserat" språk – men det förändrar inte grundtanken: att vissa människor inte riktigt hör hemma. Det är en politik som göder misstro, inte sammanhållning.

Att detta kommer från ledaren för ett parti som en gång talade om öppenhet och rättigheter är värt att stanna vid. Men det är också ett tecken i tiden. Liberalismen rör sig högerut, närmar sig SD:s världsbild, och gör det med den akademiska blicken som alibi.

Vad skulle hända om vi kartlade eliten?

Om vi nu vill förstå samhällets problem med värderingar – varför inte kartlägga värderingarna hos fastighetsägarna som renoverar ut hyresgäster? Hos arbetsgivare som gång på gång diskriminerar i anställningar? Hos dem som sitter på kapital och makt men vägrar ta ansvar för social rättvisa?

Men nej – det är inte där regeringen lägger sitt fokus. Det är alltid de längst ner som ska granskas. Aldrig de där uppe.

Ett samhälle byggs underifrån – inte genom pekpinnar

Rättvisa integration bygger inte på värderingsförhör. Den bygger på bostäder, jobb, utbildning, trygga skolor, tillgång till vård och social trygghet. Den bygger på kamp mot rasism, arbetslivsdiskriminering och otrygga anställningar. Det finns gott om forskning och erfarenhet som visar vad som fungerar.

Att i stället lägga resurser på att kartlägga människors innersta tankar – som om problemet vore invandrarnas moral snarare än samhällets ojämlikhet – är att gå i helt fel riktning. Det är politik för den som redan gett upp tanken på jämlikhet.

Mohamssons uttalande är inte ett misstag i marginalen. Det är ett uttryck för en bredare politisk rörelse där högern – och delar av den självutnämnda mitten – flyttar fokus från systemkritik till individkontroll. Där samhällets orättvisor döljs bakom en retorik om "anpassning" och "värdegrund".

Vi som tror på ett jämlikt samhälle måste kalla detta vad det är:
En ny form av övervakningspolitik, riktad mot de redan marginaliserade.

Det får inte stå oemotsagt
Kent Vallén, obotlig socialdemokrat