Arbetslösheten stiger – men regeringen tiger
Det är något nästan kyligt över tystnaden. Arbetsförmedlingens rapport över arbetsmarknadsläget för andra kvartalet 2025 visar en obönhörlig trend: arbetslösheten stiger. Antalet inskrivna arbetslösa har ökat till 363 000 personer – en ökning med 19 000 jämfört med samma kvartal förra året. Den relativa arbetslösheten har därmed ökat från 6,5 till 6,9 procent. Och detta mitt under en period då regeringen påstår sig satsa på arbete, tillväxt och trygghet.
Men vad gör regeringen? Istället för aktiva insatser får vi tomma fraser. Istället för framtidsinvesteringar ser vi nedskärningar, urholkad arbetsmarknadspolitik och fortsatt skepsis mot välfärdsstaten. Att långtidsarbetslösheten nu biter sig fast – 154 000 personer är utan arbete i mer än ett år – bemöts inte med handlingskraft, utan med frånvaro.
Särskilt oroväckande är att antalet personer som varit arbetslösa i över två år nu passerat 82 000 – en ökning med nästan 3 000 sedan i fjol. Detta sker samtidigt som Arbetsförmedlingens resurser har strypts och myndighetens uppdrag försvagats i flera etapper sedan Tidöregeringen tillträdde. Reformerna har inte lett till färre arbetslösa – tvärtom. Det är ett politiskt misslyckande.
Ungdomsarbetslösheten är ett annat exempel. Trots en liten statistisk minskning – från 43 000 till 42 000 arbetslösa ungdomar – står fortfarande tiotusentals unga människor utan fotfäste på arbetsmarknaden. Vad gör regeringen för dem? Svaret verkar vara: så lite som möjligt. Skolpolitiken är rigid och arbetsmarknadspolitiken ensidigt inriktad på krav och kontroll, snarare än stöd och omställning.
Prognoserna för resten av året visar att arbetslösheten fortsätter att ligga på höga nivåer – 369 000 arbetslösa är den senaste bedömningen. Samtidigt fortsätter lågkonjunkturen att förlama investeringar och tillväxt. Och vad är regeringens svar? Fler utredningar. Fler presskonferenser. Fler utspel.
Vi är många som minns hur högern under valrörelsen 2022 utlovade "återupprättad arbetslinje" och "jobb istället för bidrag". Idag står det klart vad det innebar: fler piskor, färre verktyg – och växande arbetslöshet.
Om regeringen inte omedelbart presenterar en offensiv jobbstrategi, med aktiva utbildningsinsatser, förstärkt arbetsförmedling, och riktade investeringar i framtidssektorer, då riskerar Sverige en permanent hög arbetslöshet. Regeringen behöver inte fler konferenser. Den behöver leverera.
Och det, än så länge, gör den inte.