40 år efter mordet på Olof Palme

Fyra decennier har gått sedan skotten på Sveavägen den där kalla februarikvällen förändrade Sverige för alltid. Ändå känns minnet av Olof Palme fortfarande märkligt nära – som om hans röst, hans engagemang och hans obekväma mod fortfarande ekar i vårt offentliga samtal.
Olof Palme var mer än en statsminister. Han var en människa som vågade tro på politikens kraft att förändra liv, och som aldrig drog sig för att ta strid för det han ansåg vara rätt. Han talade om solidaritet inte som en slogan, utan som en skyldighet. Han såg världen som sammanlänkad långt innan globalisering blev ett vardagsord, och han bar sin övertygelse med en intensitet som både inspirerade och provocerade.
När han mördades den 28 februari 1986 förlorade Sverige inte bara sin regeringschef, utan också en del av sin självbild. Tryggheten sprack. Tystnaden som följde var inte bara sorg, utan också chock – hur kunde något sådant hända här? Än idag är frågorna fler än svaren, och just därför fortsätter mordet att kasta sin långa skugga över vår samtid.
Men minnet av Olof Palme är större än omständigheterna kring hans död. Det är minnet av en människa som vågade vara tydlig när andra valde försiktighet. Som såg de svaga när andra såg statistik. Som trodde på samtalet, på demokratin, på människans förmåga att växa.
Fyrtio år senare är det kanske just detta som gör honom så saknad: hans kompromisslösa tro på att världen går att göra bättre – och att vi alla har ett ansvar att försöka.